Regn, vind och sol raderar anhopningarna av snön, barmarken är smutsig, ogrön i väntan på klorofyllkraften. Fåglarna sjunger som om det redan var full vår och några förvirrade myggor får svårt att klara nattkylan. I fjorden flyter några isflak, ett av dem ännu befolkat av en dykandfamilj som åker charter inåt land och grundare vatten.Våren har kommit, både almanackan och temperaturen säger det, och solen, den som lyser allt högre från himlen. Ingen behöver tveka längre. Våran vår är här.
Förra året varade den en morgon, kanske en förmiddag, sedan var det sommar. I år ber vi om en långsam vår, som bara bitvis tränger undan minnet av vintern, bara stegvis för oss med sig in i ljusets högtid, de längda kvällarna, de ljusa mornarna.
Snökraschade tak är bara ett ont minne, men vi ser ännu ruinerna. Vårfloden ställer till det, men den menar bara väl. Snödroppar och krokus fattade plötsligt att vintertäcket höll på att lura dem på deras femton sekunders fame, snart jagas de av vitsippor i backarna.
Våran vår vare välkommen, vad vi väntat! Värst vad vardagarna vurte vitgrå vid väntan. Vem välsignar världen vid värsta vädret?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar