Ett intressant uttryck det där: ha en grund att stå på. Språkligt är det ruskigt nära sin motsats, inte minst vid kusten: ett grund att stå på. Det är också nära lite dåligt djupt. För grunt för att stå. Är det grunda vill vi vara som ny kyrka? Vem grundar en grund kyrka?
Förstår nog inte riktigt att det frågas så mycket efter grunden (oavsett betydelsen). Ska den finnas i ett dokument, i en ledare, i ett beslut? Vilka är det som undrar? Är det en varudeklaration som människor vill ha innan de går in genom kyrkdörren? Tror inte det.
Var kristen känner sina ådror - ur denna kunskap - som är en vandring, borde vi kunna ta spjärn och "ta rygg på Jesus".
Så varför frågas det efter grund. Tyvärr verkar det handla det om något annat. Det är inte grunden man iof sig frågar efter, men gränserna. Fast det sägs inte. Det är detta som gör det så besvärligt.
3 kommentarer:
Menar man grundtro eller grund tro, tro?
Grunden: Öppen efterföljelse.
Benny
Ja det är väl som den ekumeniska skutan, den står fast grundad på hälleberget.
Skicka en kommentar