Vår, herdar och Boström

Antar att våren tar i kapp sig. Förra året skrev jag den 15:e april: "Vitsipporna tror att det är vår, backsipporna är på väg fram på Fjäråsbräcka. Scillan är passerad, vintergäck håller ut, blåsipporna har varit barfota länge." Kollade Fjärås bräcka i går, inte ett spår backsippor eller vitsippor. Fler än jag letade. Någon hade tryckt in en vit plastblomma i en dikeskant. Ville väl provocera våren. Man får se om det knepet lyckas.

Så lite senare är vi allt i år. Snötäcket höll nog ut avståndet - men fåglarna vet. De revirkvittrar och jagar pinnar. Solen har fått sting, eklöven flyger runt och aviserar multning, samtidigt som det nya spänner krafterna mot nattkylan.

Predikar i Centrumkyrkan i Kållered på söndag. Om Herden i Johannes evangelium 10.

Klart är att Jesus är tydlig om vem och vad han är. Relationen är verkligen pastoral i alla dimensioner. Samtidigt är han knivskarp mot dem som vill fåren illa. Man kan tänka sig flera skikt av ofredsmän; fariséer, synagogan i konflikt med den unga kyrkan, alla som vill illa, villolärare...

Jesus/Johannes har också en "kapitalismens lov" som jag är bekymrad över. Är det givet att fårens ägare alltid vill väl och att de inhyrda herdarna inte är att lita på? Nog påstås det i texten. Det måste jag grunna på. Äganderätten är kapitalismens huvudtema. Vad man glömmer är ofta hur äganderätten nedärvs och alls inte bara är uttryck för gott huvud och goda händer, kan lika gärna vara "goda" gener. Är inte det litet orättvist?

Inspel är välkomnade. Har vi herdar idag? Bryr vi oss om att följa? Har individualismen sopat bort relevansen i herde-fårstoryn? Å andra sidan är modet typexempel på "hjordbeteende" - sitter herdarna numera i Paris och London och trycker på kommersiella knappar...

Lyssnade på Tomas "Charles Cohen" Boström i S:t Jakob i går. (bilden) Häftigt. Mycket hade jag hört förrut, men det är OK. För det är fruktansvärt bra. Tomas lättsamma mellanprat, ofta med långa citat ur sångerna är splendid. Klockren teologi. Han är Guds gåva till mänskligheten den där trubaduren! Ett trasigt halleluja...