Sju steg med Jesus

Jag har putsat lite och ytterligare konkretiserat övningen.



Help me

Oh, lord, help me walk
Another mile, just one more mile;
I'm tired of walkin' all alone.

And lord, help me to smile
Another smile, just one more smile;
Don't think I can do things on my own.

I never thought I needed help before;
Thought that I could get by - by myself.
But now I know I just can't take it any more.
And with a humble heart, on bended knee,
I'm beggin' You please for help

Oh come down from Your golden throne to me, to lowly me;
I need to feel the touch of Your tender hand.
Release the chains of darkness
Let me see, Lord let me see;
Just where I fit into your master plan.

I never thought I needed help before;
Thought that I could get by - by myself.
Now I know I just can't take it any more.
And with a humble heart, on bended knee,
I'm beggin' You please for help
With a humble heart, on bended knee,
I'm beggin' You please for help. Johnny Cash



Kristus tänkte inte på sig själv
7 steg med Jesus

Kyrkan har genom historien ägnat sig för mycket åt läran, stridit om rätt tro, och åt kontroll av människors liv, särskilt deras sexualitet. Vi har rest hinder för människor att vandra med GUD, snarare än hjälpt varandra att finna sin stig genom livet. Kristus på korset är GUDs alldeles särskilda hälsning till var och en av oss. Vi (vår gamla människa) dör med Kristus och vi (vår nya identitet) uppstår med Kristus. Det kristna livet handlar om resan från ensamhet, präktighet, girighet, gudsfrånvändhet och egoism till helgelsen: Att gå med Kristus. Där väntar "den nya människan". Detta beskrivs hos Paulus med de ännu mer utmanande orden: Ikläd dig herren Jesus Kristus.

För min egen del, och för dig, nedtecknar jag nu konturerna av denna vandring – det som blir fokus i våra liv när vi söker GUDs hjärta som söker oss. Sju punkter för vår förvandling:

1. Öva dig i gudsfruktan

Öva dig i gudsfruktan. 1 Tim 4:7

Paulus skrev till kamraten och medarbetaren Timotheos. Han jämför med kroppsövningar, och beskriver vårt "andliga gym". Ordet gudsfruktan är inte längre optimalt. Det får oss att associera med rädsla, och det leder fel. Ordet – i sitt sammanhang – kan spänna över en ansenlig bredd, som alla har att göra med relationen med GUD: Innebörden i uttryck som ”frukta Gud”, ”gudfruktig” och ”gudsfruktan” kan skifta mellan ord som rädsla och hängivenhet, och även få en klang av fromhet och rättrådighet. Det är knappast språkligt korrekt, men jag skulle vilja att vi fick ordet att mera luta åt ordet frukt – att bära frukt. Frukten av vår gemenskap med GUD.

Ytterst handlar det om den enkla sanning, vi alla erfarit, att vi blir som dem vi umgås med. Vid det medvetna valet om att vandra med GUD återtar vi människans ursprungliga plats i Skapelsen. I umgänge med GUD vandrar vi i den goda smitta som gemenskapen innebär. Tydligast ser vi GUDs anletsdrag hos Jesus Kristus – vår broder, vän och Frälsare. Hela hans uppdrag var att föra oss i kontakt med de djupa strömmar som försummats, och åter föra oss i gemenskap med GUD: Att bli de vi var tänkta att vara.

Med verbet öva pekar Paulus på själva vandringen. En del av detta ligger långt ifrån naturligt hos oss. Övandet innebär att vi tar upp kampen med destruktiva strömmar i vårt inre, ungefär som kampen mot fetma och orkeslöshet på kroppens område: Övningen höjer vår kondition och vår uthållighet. Människans biologiska kärna är tvåfaldig: Att skydda sitt liv och ge livet vidare. Det är orienterat i riktigt snäva kretsar: Individen, familjen, gruppen. Biologin drar en gräns gentemot De Andra, De Främmande och Det Farliga. Godheten, solidariteten och generositeten går alltså delvis på tvärs mot vår biologi. Därför ligger den inte naturligt för oss. Vår kamp visar på detta sätt hur konkret vi tar upp striden mot "den gamla människan" – vår natur.

Människan är avsedd för en relation som går vida över biologin. Vi är "förmer". Alltså inte bara offer för vår sexualitet eller den egna lusten, inte bara för att rädda vårt eget skinn, men insatta i det större Livets Sammanhang. En del skulle välja att tala om detta som kultur, eller bildning. Så, mot naturen(s begränsning) utmanas vi av kulturen(s vidare anspråk på ett anständigt liv).

Den troendes resa bygger bron från naturen till kulturen – och vi uppmanas att öva vår gudsfrukt. (Ytterst vår ursprungliga likhet med GUD.)

Hos Jesus uttrycks detta med sin tids absoluta vishet: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. Matt 7:12

Detta, i några olika versioner, är en urgammal och osviklig metod för etisk reflektion: Vi tar oss själva som mått och sätter en annan människa på jagets plats.



ÖVA DIG


Joggning och stretching,
svett och urpumpade muskler,
vägen till kroppslig trim

träna oss att se
Den Andre
som vore hon

Du.





#1: Öva dig i gudsfrukt.
– umgås med GUD
– i Gal 5 från v 17 finns det två checklistor, köttets (naturens) respektive andens (kulturens) frukter. Spegla dig och ditt liv i dem.
– Repetera Allt vad ni vill... varje dag.
– Träna dig att se den Andre som vore hon du.




Vad innebär då detta?