Solen gör ett nytt starkt försök att revanschera sig för en rekordblöt augusti. Höstens färger presenterar allt fler kulörer. Solen till trots, dagen lutar mot höst.
Några av barnbarnen har varit här över natten. Intensiteten i deras uppgående i nuet fascinerar mig. Som farfar eller morfar får man betrakta Barnet. Ansvaret är begränsat, den grå vardagen kan skrämmas på dörren, ett aktivt rum för barn och vuxen kan byggas. I det rummet är Närvaron det stora ordet.
Närvaron som en blixt av antimateria. Något som upplöser tidens tunga faktor. Som skapar en bubbla av tidlöshet mitt i en tidsresa som rusar mot framtidens okända krön. Spelen, leken, samtalen är ett stycke tidsfördriv, men de dominerar Tanken, tvingar andra tankar att köa…
Jag tror att det var detta Jesus såg hos barnen, som gjorde att han i sin kulturkrets lyfte in ett barn som förebild: ”Om ni inte blir som en av dessa minsta…”
Det var inte de etiskt fullkomliga som hyllades, inte klokhetens krans, inte ens godhetens marginal. Det var Närvaron, Hängivelsen, Nuet. Allt det som gick förlorat då människan lämnade Paradiset. Därför ägnar vi vår längtan att åter få träda in där. Men stigen har växt igen, bara barnen känner den…
Tänk själv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar