I min krönika i tidningen Broderskap den här veckan grunnar jag lite på vad som är kärnan i Kyrkan. Vi anar det, men ser hur svårt det är att formulera. Antingen blir det bara fromma ord. Eller banala begrepp. I boken ”A Secular Age” frågas varför det är så svårt att tro på Gud i vår moderna värld, när det för 500 år sedan nästan var omöjligt att inte göra det.
Detta, och annat, grunnar vi på när vi nu i Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan funderar på hur en Ny Gemensam kyrka kan se ut.
Vår Nya Kyrka är ett alternativ. Guds rike – i en värld av riken – är något annat. Andra värden gäller. Konkurrens, hets och stress, vackrast, mäktigast gäller inte här. I Vår Nya Kyrka söker vi oss samtidigt inåt och utåt. Mötet med Gud sker när man minst anar det, världar förvandlas och människor tar livet på allvar. Kyrkan är inte till för sig själv, har inget annat mål än att tjäna och är en plats för mänskliga möten; med sig själv, med andra och med Gud.
Kan man börja så?
1 kommentar:
Problemet för församlingen är nog inte enbart att hitta ut – utan den stora utmaningen ligger i att hitta in. Vad gör vår kyrka i dag, tar kontakter men sedan lämna dem för att söka nya kontakter. Det räcker inte med att ha en bra marknadsföring om man saknar kunskap om kundservice. Det finns en tendens till förytligande i kyrkan och som tar sig ett negativt uttryck i söndagspredikan predikan på Bamse nivå. Alfa kurser i all ära men sen då?
Skicka en kommentar