fortsättningen av min krönika om hur vi kan tala om Vår Nya Kyrka:
"Den är öppen och djup, enkel och relevant. Den sätter inga gränser, men har ett tydligt centrum – Jesus Kristus. Det är i mötet med Honom som livet blir uthärdligt, han går med oss och vi förvandlas. Den söker sig på djupet, för i alla människor ”öppnar sig valv efter valv – oändligt…”. Den är enkel, för vi söker det hela, det rena, det sanna. Den blir då relevant; den talar om livet, men förenklar inte, den möter svårigheterna i att vara människa, men förklarar inte, den uthärdar allt, för den är född av Kärleken.
Vi möts i världen som församlingar, de är olika men lika i sökandet efter Kristus. Vi möter världen som Vår Nya Kyrka som bärs av idéer från förr, samlade erfarenheter, brett kontaktnät och en lust att tala och tillsammans med andra agera för alternativa lösningar. Vi är en kyrka i den globala byn; hela världen samlas kring uppdraget att tjäna Gud för en bättre värld.
Tillsammans är vi Guds barn som med Skaparen delar lusten att skapa, att respektera och att älska. Med Jesus Kristus förs vi till försoningens och överlåtelsens altare för att uppstå till en ny skapelse och med den helige Ande andas en ny anda i den värld som är människornas plats på jorden. Skapelsen födde en öde jord som befolkades av Liv – ett enda träd var Kunskapens träd, Evangeliet talades och levdes in i en värld av mäktiga riken, människorna odlade sin jord, Katolska och Ortodoxa kyrkor famnade världen som växte, reformationen blev ett alternativ som gick upp i nationalstaterna men fann Människan, väckelsen befriade människor att tänka själva men förlorades i moralism och inskränkthet."
Så långt krönikan. Talade annars EU i Stadshuset igår, ringrostig men skakade loss! Kvällen innan njöt jag Solnedgång i Vallda; Nordiengs Ingemar tog bilden:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar