Är det så självklart att staten ska ta hand om äktenskapet? Det tycks fler och fler tycka, om nu Kristdemokraterna och en del samfundsledare kan anses vara just ”fler och fler”. Visst ser det ut som en god politisk kompromiss. Om nu Sturmark och gamle (unge) folkhälsoministern gör gemensam sak med samfunden och Göran Hägglund testar tesen på regeringskollegorna, vad ska då en statlig utredare som Regnér ha att komma med? Principiellt talar en hel del för att det är ett statligt organ som håller ordning på juridiken, så ser det också ut i många länder. Men om skälet nu är att samfunden håller emot den nya tidens kärlekar, då ser jag mera problem. I debatten hävdas att man ska respektera sedvunnen rätt; äktenskap är för man och kvinna. En del lägger till barnalstringen som skäl. Även om det är biologiskt tungt är det innehållsligt tunt; är ett barnlöst äktenskap inget äktenskap? Eller två gamla som finner varandra på ålderns höst – skulle de inte ha rätt till äktenskap?
Jag brukar argumentera för två saker; dels kärleken själv, dels ett gemensamt intresse av att gynna långsiktighet och trohet. Det är basen för äktenskapet och vår historiska samhällsmodell. Själva idén är att man ingår ett avtal som ger troheten ett rum. Det innebär inte att det inte också bör finnas rum för separation. Men reparation kan också vara en lösning – inte minst om man respekterar varandra och försöker finna vägar. Trohet (man försöker, ger rum för växt och håller stilen) och kärlek (bygger på känslor, men också på respekt och ömsesidighet), kan samfunden vara emot det? Inte är det väl ålder eller kön (eller ras, rang, eller annat) som diskvalificerar?
Vigslar är en viktig kontaktyta för samfunden, tro spelar roll. En alldeles liten ynka tro (om den nu kan rankas) spelar roll.
På samma sätt som politikerna bör titta på saken igen, bör samfunden. Internationellt reglerade samfund har en långsammare hemläxa, ska det hindra dem som är redo att ge rum för kärleken? Det verkar praktiskt med civiläktenskap. Men är det bra för samfunden? Jag tvekar…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar