"Skagen är vackert även en mörk februarikväll och Skagenmuseet fantastiskt med alla motiv. Sträva, kärva, skäggprydda fiskare som ger tavlorna allvar och djup. Vattnet som växlar från ljuvligt till fruktansvärt upprört. Himlarna som brinner förfärande och förförande. Kvinnorna som utstrålar trygghet och stabilitet. Och över allt lyser ljuset.
Centralkonferensen vaknade till en ny dag med en ny biskop. Förhandlingarna rullade sakta igång och fokus förflyttades återigen till paragraferna. Men de viktigaste frågorna sipprar sakta fram, inte från podiet utan från de små mellanrummen, i toakön, under lunchen och sakta tar sig frågorna in på agendan.
Jag tycker mig ana några viktiga ledstjärnor som lyser starkare än andra i konferensen nämligen församlingen och ledarskapet. Det är min gissning att den nya biskopen kommer att prioritera dessa båda områden, tillsammans med ekumeniken. Och förhoppningsvis rör sig kyrkan framåt, närmare de människor som den skall betjäna.
Jag hoppas av hela mitt hjärta, att vi i Sverige klarar av utmaningen att bygga en ny gemensam kyrka för att på bästa sätt ”serve the present age”. Jag tror och hoppas också att hela den kristna kyrkan går vidare i enighet med strävan mot enande och är övertygad om att detta recept är rätt för hela ”The Nothern Europe Central Conference” och de drygt 15 000 människor som kämpar för allt de tror på.
Imorgon gästar Ärkebiskop Anders Weiryd, missionsföreståndare Göran Zettergren, Svenska Missionskyrkan och Missionsföreståndare Karin Wiborn, Svenska Baptistsamfundet centralkonferensen och är med vid invigningen av den nye biskopen. Det blir en fest…
..som jag på avstånd får betrakta för ikväll äntrar jag färjan hem och lämnar samtidigt gästbloggandet bakom mig och återgår till…."
På återseende / PG
Tack PG för dina inlägg och intryck från Metodistkyrkans Centralkonferens. Tidningen Dagen har en kort artikel om biskopsvalet här.
5 kommentarer:
Och är frågor om församlingen och ledarskapet centrala så är vi väl rätt
Så roligt att det blev Christian Alsted, en bra man med många goda egenskaper. Men ändå så svårt att glädja sig över när man vet att det är så pass många som ändå vill skrota Metodistkyrkan i Sverige - och blir det så är det ju inte så mycket att glädja sig över att vi fått en ny biskop. Låt oss be för biskop Christian att han må kunna gjuta framtidstro i Metodistkyrkan i Sverige och ge oss ett ledarskap som tror på vår kyrkas framtid, ja, ett sånt ledarskap som vi nu är ett akut behov av.
Berndt Isaksson
Jo du käre Berndt, skojigt att du äntligen hittat hit till min blogg. Det tog dig några månader.
Du är rätt ensam med din åsikt om skrotningsteorin. Vi andra ser det som angeläget för Metodistkyrkan att nu se om vi tillsammans med andra kan stärka kyrkan i Sverige och vårt nordeuropeiska sammanhang.
Det hade varit bra om du deltog mera aktivt i vårt gemensamma arbete, bidrog på pastorsdagar och konferenser och inte bara ägnade dig åt digitalt tjuvskytteri.
Till PG
Nej, särskilt ensam om att det är en skrotning av Metodistkyrkan som vår samfundsledning vill genomdriva är jag inte. Men jag är medveten om att vi har en samfundsledning som ihärdigt ger sken av att det skulle råda enhet i Metodistkyrkan kring planerna att skrota vår kyrka för ett bygge som är en skrivbordsprodukt och inget annat. Ett antal församlingar är bestämt emot denna skrotningsplan. Alltjämt finns det metodister som anser att det är nödvändigt att vara vår kyrka trogen och de löften vi gav i den saken när vi blev medlemmar. Det enda rimliga är ju att de som inte vill vara metodister längre lämnar metodistkyrkan och startar en ny kyrka tillsammans med andra som har samma önskan - alltså önskan om att bygga ytterligare ett samfund i detta land. Men låt oss som vill vara metodistkyrkan trogen ha möjlighet att vara det, oavsett om vi finner pastorsdagar som det viktigaste i livet.
Mvh
Berndt Isaksson
Tack Berndt för dina kommentarer.
Det kan vara så att frågan om "att vara Metodistkyrkan trogen" är din nyckelmening.
Jag har funderat mycket kring den. Troheten mot kallelsen handlar om uppdraget att tjäna Gud och medmänniskor. Min övertygelse är klar. Det kan vi komma att göra bättre tillsammans med våra vänner i SMK och SB.
Det är nog också det uttryck som besluten i konferenserna de senaste åren ger uttryck för.
Det är du som använder begreppet skrota. Det är nog fel ord. Tyvärr har våra församlingar varit duktiga på den delen av uppdraget, vi har nu inte många församlingar kvar, därmed mindre metodism än det en gång var.
Följer vi den traden är slutet oundvikligt.
Vi ser tydligt hur mycket vi nu för in i de gemensamama samtalen. Det tror jag är uttrycket för troheten.
Skicka en kommentar