onsdag 25 februari 2009

Stockholm

trängsel, snöslask.

Återvände till min gamla arbetsplats. Sveriges Riksdag. Entrén ombyggd. Det var som att komma hem, sätta nyckeln i dörr´n och innanför - möta någon annans hem. Svårt.

Men, några steg till, bekanta ansikten, en del nya, en del nytt, mycket som vanligt. En fantastisk arbetsplats. Ett helt maskineri som är till för att allt ska löpa. Mycket folk, öppna dörrar (bortsett från de nya hysteriska säkerhetskraven) mot världen, aktuella frågor, media. Det är först här man minns vad allt det man saknar. Resan dit, och åter, dit igen... den avskräcker mig dock ännu.

Skall nu på Valprövningsnämndens(Vpn) sammanträde, det är sista överklagningsinstans för valfrågor, länsstyrelsens räknande av vem som ska ersätta en avgången fullmäktige mm. Vi vakar över vallagens tillämpning, intressanta gråzoner upptäcks och täpps till genom den praxis Vpn skapar.

Snön låg hopsjunken men fräsch hela vägen ner mot Uppsala, men här i huvudstaden slaskar det. Västkustvintrar för femton år sedan, nu upp till nästa hela Svealands kustland. Vintern är på resa nordvart - var ska det sluta?

VOR: nu ligger båtarna i stiltjen kring sagoöarna; Tonga, Samoa och de andra. Armadan har tryckts ihop och E4:ans ledning har krympt. Nu är det nyckfulla pustar som sopar om i ordningen, som när vi satt på Öresjös stiltje, tände tändstickor för att fånga de små aningarna av vind och vinna några meter. Jag känner med dem, men 9 grader söder om ekvatorn är det varm och gott, det var det inte alltid på min hemsjö.

1 kommentar:

Cecilia Dalman Eek sa...

Tror det är bra att pilla lite på sina ömma sårskorpor, förskräckt se att de trillar av och - voilà - märka att därunder växer ny hud. Blek men stark. Den sitter kvar och tål att pillas på.