Uppdraget

Våra tre kyrkor har en ansenlig spännvidd i olika frågor som rör tro, teologi och vilka slutsatser vi drar av vår tro; politiskt, moraliskt…

Församlingssyn och dopsyn är de tydligaste exemplen på delvis samfundsskiljande åsikter, men spännvidden finns också inom samfunden.

Vi får se upp så att vi inte hamnar i en urvattnad kompromiss.

Det finns nu en intensiv argumentering från s.k. bibeltroende att s.k. liberalteologer kommer att styra kyrkan fel. Det där är lite komplicerade etiketter, men kan ses som ett annat sätt att beskriva skillnader i tolkningar och mönster. Ingendera har rätt att sätta sin (ensidiga) prägel på kyrkan. Vi har alltid och kommer alltid leva med kompromissen i dessa avseenden.

Frågan om LÄRA borde inte vara en stor fråga. Inget av våra samfund är lärosamfund. SMK lär att varje läsare är sin egen teolog (i gemenskapen), SB betonar friheten (i gemenskapen) och MK talar om en praktisk kristendom; skriftenlig kristendom och är mer intresserad av göra rätt än att tala rätt och vi är till för varandra att göra det.

Till slut blir det ändå en fråga om att vara beredd att göra det nya, eller inte vilja det, och om vi tror att vi kan göra det tillsammans.

Vi har många gemensamma församlingar, vi har ett gemensamt ungdomsförbund i equmenia, vi har gemensam teologisk utbildning, vi borde ha en helt gemensam tidning (Sändaren gör ett bra arbete för att täcka helheten), vi har en gemensam hemsida för gemensamma frågor, vi hade en stor personalkonferens i jan 2009, vi samarbetar inom Bilda och Diakonia, vi har gemensamma presidie- och styrelsemöten, vi har ett gemensamt ”mini-kansli” i gf/gemensam framtid.

Det är viktigt att vi talar väl om varandra. Både som enskilda och våra församlingar och olika samfund. Vi möter varandra med respekt. Vi har alla våra skäl för våra argument och synsätt. Dessa behöver vi inte gilla, men ska tala med respekt och tilltro. Man ska känna igen sig i motståndarens beskrivning av liggande förslag.

Till slut kommer inte alla att vara överens.

Vi ska betona;
• Uppdraget – tjäna Gud och medmänniskor
• Uppbrottet – vi behöver förnya vårt sätt att tänka och verka
• Utmaningen – en värld längtar efter oss.

Dokumentet Vägen Vidare pekar ut (1) möjligheter och (2) utmaningar. (3) De samfundsskiljande frågorna är i praktiken väldigt få, (4) krisen är stor; numerärt, antal livaktiga församlingar, relevans i uppdraget och (5) nu kan vi tillsammans forma en ny kyrka i en ny tid. Detta ställer (6) krav på oss, inte minst då vi sträcker oss mot nya utmaningar och bemödar oss om att göra upp med sådant vi måste lämna.

Jag ser fram mot det gemensamma uppdraget. Jag rekommenderar dokumentet Vägen Vidare och biskoparnas hälsning (klicka vidare) De talade till Centralkonferensen som skönt formulerar det metodistiska uppdraget (till, inte från som det står på hemsidan). Läs och samtala.

Jag tror att detta är Metodistkyrkans chans, vi har mycket att bidra med, jag tror att detta är vägen för oss att göra det som är vårt uppdrag; att sprida skriftenlig kristendom.

Vi ska, som biskoparna säger, vara mer angelägna om GÖRA RÄTT.

PA Sahlberg, Klövsjö 31 mars 2009