söndag 5 april 2009

Åsna och Hosianna



Det är något stiltypiskt med detta ordpar. Vardag, hårt arbete, envis, långa öron - å ena sidan. Hyllningsropet, det kungliga (från en stolt tid av folkets egenregi - nu mitt i ockupationen), David - kunganamnet som hade bäst klang av alla - å den andra.

Hur i all sin dar har dessa ord satts ihop? Bilden av Jesus. Som bröt. Som såg från ett nytt håll. Som värderade andra saker. Gud här.

Där var inga härar, ingen vidare glans, rätt mycket vardag, med ett litet följe av fiskarpojkar från en bergssjö, kanske fanns där andra udda element i följet. Men folket sjöng Hosianna.

Hur gick det till? Var det kanske så att tillräckligt många anade att himlen hade landat...

(Visst handlar det hela rätt mycket om Jesusbilden. I SvD finns en intervju med Jonas Gardell som jag vill rekommendera. Där säger han bland annat:

"Kära du, livet är ingen audition. Det handlar inte om att bli förlåtna, det handlar om att förstå att vi redan är förlåtna. Då följer nästa steg: vad gör vi med vår frihet?"

Detta är på pricken!

6 kommentarer:

Wadis sa...

På pricken av vad - din och Jonas tolkning? Förlåtelsen och försoningen är en grundbult i den kristna läran, även om Gardell inte delar den. Ansvar, skuld och försoning kan man väl inte förneka. Försoning är konsekvensen av den gåva som i kristen teologi är = Nåd. Läste om en kroatisk teolog som ägnat en stor del av sitt författarskap att förstå förlåtelsens ordning, mot bakgrund de oerhörda grymheter som skedde i hans hemland. Förlåtelsen är en händelse mellan människor saom syftra till att återställa brustna relationer, och att det onda ska utplånas så att den sociala gemenskapen kan återupprättas. Vår mänsklighet dignar av under bördan av orättfördighet, krig, våld och svek. Menar du att alla dessa som begår dessa grymheter redan är förlåtna. Att säga att vi duger och är accepterade som vi är, är väl i ljuset av detta en kraftig lögn.

Anonym sa...

Kanhända ser vi olika, men kanske talar vi olika. Förlåtna; ja - det som ska göras är gjort på korset. Antar att jag är tydligare där än vad Jonas är. Men sedan, hur förpliktigar detta?, eller med Jonas ord. Hur använder vi vår frihet? Det är vad kristenlivet handlar om; att leva i den samklang som visar på relationen mellan Gud och människa. Den balkanska teologen tar upp en delvis annan dimension; nämligen förlåtelsen/försoningen inför allvarliga brott. I första rummet står det människor på båda sidor. Gör först bort och försona dig... Ohyggligt svårt, men viktigt./Mvh PA/Tänk själv

Anonym sa...

Gå först bort...
skulle det stå.
Detta är svårt; på ett principiellt plan är försoningen given; vi är förlåtna. På ett praktiskt plan handlar det om att leva i försoningen; en daglig utmaning i mötet med med människorna och i relation till Gud./PA

Daniel sa...

Jag tycker att Jonas Gardell bara är arg i SvD-artikeln. Han har ett, för organiserad religion, typiskt exkluderande beteende. T.o.m. Mark får ju sig en känga för att han är katolik!

Är det inte dags för alla troende att börja leva livet fullt ut? Se världen i all sin prakt och komplexitet? Utan att ta genvägen via "gud"?

Anonym sa...

Drygt 1000 personer i GBGs domkyrka. 2300 i Uppsala. Alla var vi där för att lyssna på Jonas G.
Det finns en enorm andlig längtan hos människor. En längtan som kyrkan uppenbarligen inte kan tillgodose. Jag är helt oförstående till att en kyrka ägnar sig åt fotboll. När människor skriker av andlig hunger.
Då får man nog stå där med tomma kollektpåsar.
/L

Tänk själv/ Läsa i livet sa...

Daniel: Jag ser inte motsättningen, det är dags att leva på allvar, Gud är knappast genvägen, snarare utmaningen.

L: Fotboll behöver inte vara en motsättning. Vi är olika, delar dock din syn på att det är mycket vi behöver ta på allvar. Stora veckan handlar om det.

Tack för synpunkter och reflektion, samtal pågår...