Den Stora Veckan

Stora Veckans tisdag
Evangelium från en dödscell. Koncentratet av ett liv. Till slut står bara det mest centrala fram.
Det börjar storartat. ”Fader, förlåt dem.” Människan Jesus är ännu i stånd att tala. Det gudomliga lyser igenom; där finns Det Stora Förlåtet. Det sägs nu inte från en distanserad himmel, det talas rätt ut ur den erfarenhet som kommer med skoskav, svek, sviktande tro, svärd och strid.
Dyra ord.

Stora Veckans onsdag
Är det den döende som bereder sig? Ser mor, troligen änka, och sin favorit bland lärjungarna. Ber dem hålla ihop. Mest kanske det dock är den nya definitionen av familj. De som delar erfarenheterna och utmaningarna. Vi vet inte.
Men ser väl kärleksuttrycken när det fanns skäl att tänka på sig själv; se andra.
Kärleken och gemenskapen, inget vi inbjuder till, men bjuder av oss själva åt.

Skärtorsdagen
Lärjungarna och de trogna var där. Men också kollegorna på korset talar om Jesus. Den ene ropar ut mänsklighetens bön; ”Tänk på mig när du kommer i Ditt Rike.” Den andra hånar, slänger käft närmast.
Jesus vet att Gå ur tiden, betydde just det. Träda in i det angränsande rum som saknar tid och därmed plats. Det var nära till himlen/Paradiset. En suck emellan. Den sista.
Idag. Evigheten börjar idag.
I Getsemane samlas lärjungarna. De som tvivlar, som förrådde, som förnekade. Alla är där – de erbjuds Paradiset, men än anar de bara storheten. Rövaren var längre på vägen, hade redan nått sin inre botten.

Långfredagen (The Good Friday)
Människa och Gud, på korset. Kämpar. Törstar, ställer frågan till Evigheten om existensens villkor. Kanske är det en psalm han citerar. Livet ställs på sin spets, spetsades på pålen.
Solen står stilla. Ett märkligt mörker drar över trakten, var det jorden? Han gav upp andan. Det var rimligt att ställa frågan: Är allt över?
The Good Friday, eller den långa fredagen – perspektiven skiftar…

Påskafton
”Det är slut”, hade de flesta sagt. Game over, som man säger idag, i datorspelens tid.
Men han sa att det nu var fullbordat. Missionen avklarad. Himlen hade landat. Det går ett stråk av liv från Krubban till Korset till Graven. Det är deras tomhet som talar om den gudomliga närvaron – i frånvaron är Närvaron stark.
”Det är fullkomnat”, sa Jesus. Det som ska göras är gjort. Gud gjorde det. Vi överlämnar oss.

DE SJU KORSORDEN:
Fader, förlåt dem
Till Maria och lärjungen: Se din Son/Se din moder
Till rövaren: Idag ska du vara med mig i Paradiset
Till vakterna: Jag törstar
Min Gud, varför har du övergivit mig
Allt är fullkomnat
Fader, i dina händer överlämnar jag min ande