På söndag 19 april predikar jag i S:t Jakobs kyrka i Göteborg. Det är den 2:a söndagen i påsktiden och temat är Påskens vittnen. Texten är Johannes evangeliet 21:1-14 som har rubriken ”Den uppståndne och lärjungarna vid Tiberiassjön”
Detta är de sex punkter som jag nu grunnar över.
1. Petrus ser ut att ge upp lärjungaskapet, efter förnekelsen återvänder han till det han kan, och säger: "Jag ger mig ut och fiskar."
2. Framgången uteblev (inte ens fiska kunde de) den natten fick de ingenting.
3. Jesus stod på stranden och ställer husmors fråga: "Mina barn, har ni ingen fisk?"
4. Snickaren, predikanten ger effektiva råd till fiskarpojkarna: De kastade ut nätet
5. Närmast poesi, platsen för köket - en eld, någon som planerade för en måltid, mättade hunger och erbjöd gemenskap: en glödhög
6. Det är inte lätt att känna igen den Uppståndne: Ingen av dem vågade fråga honom vem han var.
Det är den klassiska dramatiska formen: På ena sidan de vilsekomna, på andra sidan hjälten som har lösningarna.
Detta är ett av en räcka möten; Emmausvandrarna, Tomas som får sticka handen i Jesu sår, Petrus som får upprättelse mot alla odds; föd mina lamm… Allt pekar fram mot himmelsfärden. De ska åter bli ensamma med allt ansvar, men inte än. De vaggas ännu i en moders/faders famn. Myndighetsdagen dröjer.
Men varför kände de inte igen honom? Inte förrän brödets bryts (som hos Emmausvandrarna).
I vilken kropp uppstod Jesus? Han gick genom stängda dörrar, men Tomas kunde sticka fingret i hans sår. Han ordnar med mat, men dyker upp på de mest avlägsna ställen. Kände de inte igen honom för att det var osannolikt att han levde? Men de hade sett Lasaros väckas till liv.
Det är på handlingen de känner igen honom…
Senare i veckan (troligen fredag) lämnar jag min disposition för predikan. Till dess; kom med synpunkter, reflektioner, frågor… På söndag hålls predikan i St Jakob och läggs ut på nätet. Under hela processen välkomnar jag dina bidrag, kommentarer, frågor…
4 kommentarer:
Kulr idé för predikoförberedelsen!
Poängen med emmausvandrarna brukar jag tänka är ATT dom känner igen honom NÄR han bryter brödet, men det är nog nyttigt att undra "varför inte", som du gör. Det var inget skimmer omkring Jesus, han luktade inte ens tre dagars unken grav. Gud är nog närmre än vi tror och inte så märkvärdig (=;
Varför kände dom inte igen honom?
För några år sen var jag på en återträff med mina tidigare klasskamrater. Det hade gått 30 år och 30 kg sen vi sågs sist. Jag var helt övertygad att ingen skulle känna igen denna tant som nu uppenbarade sig. Jag hann bara innanför dörren när mitt namn ropades och jag välkomnades med kramar och så fortsatte kvällen. Hur kunde dom känna igen mig, jag kände ju knappt igen mig själv i denna nya skepnad. Och jag hade inte heller några problem med att känna igen mina vänner.
Det som inte hade förändras var vårt kroppsspråk. Analyserar jag detta utifrån ett semiotiskt perspektiv är representamen kroppsspråket som refererar till en mental bild av den unga personen och vi kan göra denna tolkning oberoende av det vi ser genom ålder och kg.
Vad har då detta med den uppståndne att göra?
En möjlig förklaring är att Jesus hade ett helt annat kroppsspråk. Att han inte rörde sig på samma sätt. Han gick ju genom dörrar etc. Det måste ju vara en skillnad mellan gå omkring som en person och gå omkring som uppstånden.
Återkommer med en djupare SEMIOTISK tolkning av texten i morgon … behöver tänka lite. Tänker mig att försöka förklara hur symbolen används och bildas i det här sammanhanget.
Tänk Tecken!!!
Mentalt och känslomässigt är jag kvar i den smärtsamma natten vid korset. Chocken efter det som hänt och smärtan av saknad bränner mig hårt. Tänker mig in i långsamheten. Långsamt ser jag honom. Det tar tid. Först märker jag att det är någon vid min sida. Någon som hela tiden försöker påkalla min uppmärksamhet. Men jag har annat för mig. Min tid är upptagenhet. Det är först när jag påtagligt inte fixar situationen som jag märker hans närvaro, eller snarare upplever honom i en slags förnimmelse. En rörelse vid mitt hjärta. Andra sinnen än synen aktiveras. Jag känner doften av honom. Jag känner livslusten som en puls som rytmiskt slår i mitt inre.
Upplevelsen av hans närvaro ges inte omedelbart. Gärningarna, miraklet är det jag har som utgångspunkt för tolkningen.
Här skapas tecknet. Uppståndelsen är mellantiden. Han är människa och Ande. I teckentolkningen blir nu brödet representamen och objektet är innebörden hans kropp/gärningar. Det är tecknen som bär och är förutsättningen för min tro.
Tack KP. Fin uppföljning av symboltankarna. Att andra sinnen än synen (och hörseln) kommer i spel är fint. Doften av grillad fisk, närhetens signalverkan genom magen...
Ska grunna vidare. Välkommen med flera bidrag, du och andra.
Fredag kommer utkastet./PA
Skicka en kommentar