Kring förra helgen gjorde vi ett experiment. Vi arbetade tillsammans med söndagens predikan. Man kan knappast kalla det succé. Men ett antal ytterligare människor deltog, förberedde sig, bidrog och har sedan haft anledning att fundera vidare.
Jag tror att detta kan bli vardagsmat. Att vi mer rutinmässigt deltar i församlingens liv, oavsett var vi bor. Vi får ett samtal som breddas och djupnar.
I vår församling lägger vi en hel del pengar på lokalerna. I en Internetbaserad värld, med långa avstånd, miljömässiga krav på oss, är det kanske inte möjligt, eller ens önskvärt, att lägga tid och miljöpåverkan på att resa till kyrkan i samma omfattning. Hur påverkar det vårt sätt att arbeta? Är kyrkan ”vårt ansikte” som vi inte kan vara utan? Är kyrkans grannar de som bor runt Heden?
Mycket talar för att Du och jag är församlingens ansikte, församlingens grannar är våra grannar. Nätverket, kontakterna kan vidgas.
När min pastor Lasse spelade in Helgmål häromveckan fick grannarna låna ut påskliljorna. Ett genialt drag att göra fler delaktiga. Jag är säker på att de såg på teve för att få syn på sina blommor, de kanske till och med ringt till andra för att tipsa om programmet! Kan vi jobba mer så? Så att vi blir en angelägenhet för flera?
(PS1. Bengt har till gårdagens inlägg en intressant kommentar om ”vi”. När vi skrev texten om Uppdraget var vi tydliga på att försöka definiera ”vi” som vi oss och alla andra, dvs vi är indragna i det uppdrag som är kyrkan och är mottagare av budskapet. Till skillnad från att ”vi” talar till ”dem”. Jag tror att det har en poäng, men jag är inte säker på om det var om detta Bengt talade.
PS2. VOR. TelBlue har slarvat bort sin ledning, E4 leder fn, två dygn drygt kvar till Boston.)
(Några tappra styvmorsvioler på Tistlarnas klippor. 8 gr i vattnet, men i lä kunde man lätt föreställa sig sommaren.)
4 kommentarer:
Succé??
Det beror väl på vad man menar med succé. Kvalitativt - kvantitativt. Det var ju inte många som var i farten och skrev nått. Det kunde ha varit trevligt med lite fler. En dialog. Det handlar nog också om vana. Det här var något nytt för mig och alla andra. En helt ny församlings aktivitet. Kan jag skriva nått? Men det ska väl prästen göra! Du har redan konstaterat är jag modig och kastar mig in i det jag känner spännande och utmanande. Nyfikenheten och den inre frågan vad händer om jag formulerar tankar om bibeltexten eller om andra ”saker”. Jag var klart nöjd med detta första försök. Sen är det ju också en svårighet för dig som själv ska skriva texten, att också försöka få in andras tankar i kontexten.
Men för mig var det en klar succé. Äntligen någon som frågar efter det jag är någorlunda bra på. Tänka och skriva! För första gången på mycket länge kände jag delaktighet.TACK!
Kram/L
Vi eller vi.... Jag har nog inte läst så noga hur det används i dokumentet. Jag tänker mest på hur lätt det uppstår ett "vi" i en gemenskap, men jag är inte säker på hur medveten man är om att viet förändras när någon kommer till - eller lämnar. Jag talar nog (hoppas jag) mest om "människan" eller "skapelsen" för att undvika gränserna, men då riskerar det förstås att bli flummigt i stället. Subjekt och objekt... kanske tänker jag på syfte. För vem finns Gud? För vem finns människan? Jag tvivlar på att det finns sådana syften faktiskt. Jag är och jag lever. Vad gör jag med det? Blev det (o)tydligare?
PS
Jag har faktiskt en webbadress men den går inte att skriva i fältet här nere. Den är för mordern och kräver senaste webbläsarna.
bengt.påwebben.se
L. Intressant. "Ingen succé" skrev jag för att visa lite ödmjukhet, men det kunde ju uppfattas kritiskt mot er som engagerade er. Jag tyckte att det var rysligt spännande, jag tror att min pastor tänker testa framöver.
B. Det finns exkluderande vi och inkluderande. Församlingens måste alltid vara inklusivt.
/PA
Skicka en kommentar