Tal är kommunikation. Det är inte bara en fråga om vad sägs, mer om vad som hörs och vad som sedan tänks. Det mesta av kommunikation går oss förbi. Tala är lite av mission impossible…
Jag brukar, när jag talar om att tala, ha en enkel modell: 3 K. Krok, koreografi och knorr.
Kroken fångar lyssnaren, försöker etablera en gemensam väg, en bas för lyssnandet.
Koreografin är talets rytm: Ups and Downs. Knorren är budskapet, det som ska ringa kvar i huvudet när man lämnar lokalen. Jag ser gärna att Kroken och Knorren har gemensamma drag; bilder, ord, budskap…
Kroken var koleldarna i den afrikanska landsbygden. Oset av mat, omsorg och gemenskap. Det fanns med i predikan. Jesus som kock, glöden, fiskarna och bröden och slutade med predikans huvudfråga (knorren): Glöder du? Luktar det av koleldarna över landskapet? Det funkade rätt bra. (Man kunde gjort mer av det, men det gäller att vara sparsmakad, men kolelden skulle ligga över talet...)
Koreografin var sämre. Den ska nämligen innehålla talets rytm: Några huvudpunkter, lugnare passager däremellan.
Mina tre punkter på slutet blev för korta, staplades närmast, transporten fram lite för lång och inga riktiga highlights. Man kan säga att det blev för mycket transportsträcka och för lite budskap, lite för slätt landskap, inga berg.
Så där kan man tänka när man ska tala, och lyssna. 3K är en enkel men bra modell.
(Onsdag ska jag kommentera ett möte jag var på måndag kväll. Läran har blivit den stora saken, jag undrar om det är rätt spår...)
5 kommentarer:
Nu sätter du åter igen ord på mina tankar och min uppfattning av något. Är jag inget eget?
Bra analys du gör av ditt eget material.
Du sa att du skulle skriva predikan lördag, lördag natt... har förstått att fler jobbar så... får inte predikan ligga till sig. Eller var det först efter det att du hållit predikan som du upptäckte "brister" ...som inte var lika tydliga i den skrivna texten för dig.
Kram
/L
Genom åren har det väl hänt att man somnat med en predikan och vaknat med en annan. Men jo, det är kanske inte förrän den talas som man ser brister (och ev. kvaliteter). Dessutom hade jag vant mig av vid skrivna manus, där är jag nu mitt emellan två ordningar; stolpar och manus. Föredrar egentligen stolparna. Det finns mycket grejor på ett spett./PA
Jag tycker du är härlig som bjuder så mycket på dig själv genom att bjuda in. Jag tror själv att det är först när det är sagt som man ärligen kan titta på resultatet utifrån och se vart det bär hän. Trots att jag aldrig hållt i en predikan, så har jag pratat en del inför folk.
Det var en bra predikan!
Och väldigt spännande med dialogen, före under och efter.
Kram
Skicka en kommentar