Teologi för våren - predikoutkast...

Backsippor och vitsippor besjunger inte bara våren. Tillsammans med påskens liljor talar de om Uppståndelsen, om ljuset som kommer efter mörkret, om de slumrande potentialer som finns i livet.

Vi är lyckligt lottade att se påsken; lukta den, känna den i våra allergiska luftrör, se hur det nu blir grönt. Vi ser fram mot den korta cesuren; mellan hägg och syrén. Då allt arbete borde avstanna och vi bara begrunda vårens tid.

Hos oss sjunger påsken och våren lika.

Lägesrapport to kväll
(fortfarande chans till reaktioner, frågor, tillägg…):

I predikoförberedelserna har flera av er förtjänstfullt bidragit. I det här stadiet lever jag fortfarande med ett embryo till predikan (kanske flera predikningar - eller en lååååång).

Tre frågor har tagit grepp om mig:
1. Vittnade vittnena?
2. Hur mycket Gud är Jesus?
3. Glöder jag/du/vi?

Var och en av punkter kan bli en egen predikan, men kanske kommer de att hänga samman.

(om 1: Vittnade vittnena?) Senare, men inte då, vittnade vittnena. Vi har ju just haft en tragisk händelse när en femtonåring tog livet av sig före vittnesmålet. Det är svårt att vittna. Petrus var snarare på rymmen - återvände till fiskebåten. Vi vet att det skulle bli annat jobb för honom senare, enligt traditionen fick han plikta med livet som vittne.

Vi tror att vi ska vittna i tid och otid, det tror inte jag. Våra metodistbiskopar skrev till Centralkonferensen: ”Det liknar en paradox; du gör inte skillnad genom att verka avvikande. Den grundläggande idén med inkarnationen är identifikationen, att flytta in i grannskapet. Själva närvaron är startpunkten.” Återkommande talar de sedan om: ”inkarnationens mönster”, att vi blir ”synliga, berörbara och konkreta bland vanliga människor.”

Vi kan se att Petrus och de andra hade ett uppdrag hemmavid, runt Gennesarets sjö. Men än var de inte redo. De var ”vittnen in spe” (Enl. NE: in spe, (skämtsam) beteckning för att någon väntar sig eller väntas få en befattning eller bli något.)
Är vi det också? Vad krävs för att starta oss?

(om 2: Hur mycket Gud är Jesus?) Möjligen blir detta mera teologiskt "djupsinnigt". Dels anknyter det till ovan lämnade citat som rör inkarnationen: Jesus som Gud OCH Människa. Och dels treenigheten i sig.

Jag tänker mig nog att det i Jesus stod en kamp mellan det mänskliga och det gudomliga. Gud hade med ett leende gått in under maktens terror (i vetskap om var den slutliga makten fanns!), människan kände ångesten, osäkerhet om utgången… Den rör dessutom frågan om vem Jesus är? Vem Jesus är för oss? Om detta kanske jag ska tala…

(om 3: Glöder vi?) Ett mera poetiskt spår, men också vardagligt, är glödhögen. Jesus samlar de desillusionerade lärjungarna till måltid. Evangeliet når deras luktsinnen, hungern/mättnad, gemenskapen, närvaron…

Vilken glöd samlar oss? Glöder vi?

Natten till söndag och söndag morgon tar jag ut riktningen, du har ännu chans att bidra.

Vad skulle du vilja höra av detta (eller annat)? Oavsett vilken kyrka du besöker på söndag.

(Jag har riktigt saknat detta att predika, känner det nu, att leva med förberedelserna, associationerna, utmaningen…)

.