(maskrosäng i Onsala, är det detsamma som makrosäng?)
Vi söker oss fram. Aggressiva och kontroversiella texter, länkade till någon artikel ger garanterat respons. Men då blir det mycket plakatpolitik. Man kastar orden som sten i glashus.
Mest och bäst blir det med något som verkligen berör. Då kan ett viktigt samtal uppkomma, som kanske följs IRL. Mail och telefon kan komma, man ses.
Testade predikan, med mer vana och upprepade försök tror jag att det kan vara en riktigt bra modell - oavsett om man sedan ses kring predikstolen eller fortsätter på nätet.
En del gör sig särskilt bra i bloggeriet. Stefan Swärd har en spänstig blogg, betyder inte att jag delar synpunkterna alltid, men öppenheten och lusten att föra samtalet är förebildligt. INput har en fin dagsaktuell ton som svänger över stora fält.
Integriteten och distansen är en dimension att grunna kring. Publikt och privat går en svår balansgång.
Som i allt är pulsen inte oviktig. Regelbundet har egentligen bara en standard. Dagligen. Allt annat blir ryckigt och svårt att följa. Dagliga böner, daglig läsning... det är människans puls.
Så har vi sanningshalten. På en "Gräsrotsblogg" om KD verkar nu några skruva KD-ideologin en aning och ger en oerhört genomarbetad bild av bloggande, men förmodligen bara fejk och trams, särskilt kommentarerna. Se här. Vi vet inte vem som talar, inte heller om "sanningen" eller kan hantera källor. Den bloggen är därför ett litet kusligt tecken i skyn på redskapets genomslag, och hur det kan missnyttjas. Eller ska man betrakta det som humor? Hur värjer man sig mot det om det drabbar?
Vintern och kulna höstar är nog bloggens tid. Kanske ska man göra sommaruppehåll? Men hur går det då med regelbundenheten?
Jag testar också en bibelblogg. Vill inte ha räkneverk, men avsaknaden av kommentarer talar för en läsare, samma en som skriver.
Kontroversiellt och kantigt ger kommentarer. Men Det Stora Samtalet kan ta fart ibland. Att få vara anonym är en styrka.
Hur bloggar man? (Du ska inga andra bloggar läsa - gäller i vart fall inte.) Snarare begärelse till din nästas åsikt...
Eller?
5 kommentarer:
Siewert Öholm gjorde ett försök, men inläggen har glesat ut, senast skrev han om påsk och söndagsstängt, men nu har det snart gått en månad. Bloggen död? Ulf Ekman har en intressant blogg som speglar tankar och erfarenheter, ger en mer personlig bild utan att vara privat. Det finns en del erfarenheter att samla. Det naturligva urvalet är principen - Darwin hade nog rätt...
Gemensam framtid, kyrkornas plan på en ny frisk och sund kyrka har en blogg. Men där har man glömt värdet av uppföljning och kommentarer från "gästbloggarna". Samfundsledarna höll i det bättre i anslutning till senaste bloggen.
Läser din blogg LÄSA I LIVET då och då, utan att kommentera. Det krävs mycket av mig som läsare för att kommentera den bloggen både i stunden, men även läsande däremellan. Det är ju mer en distanskurs i teologi än en blogg med daglig interaktion.
En av mina studenter sa en gång, när jag tyckte att dom var lite tysta/inaktiva. "Vi vet inte vad vi ska säga, du har ju redan sagt allt!"
?
Kram
Det jag tycker är så fascinerande och tilltalande med bloggandet, är att man kan läsar bloggar på olika sätt. När man har en tidning framför sig, så väljer man de artiklar som tilltalar en. Jag har försökt någon gång att heltäckande läsa en tidning. Det försöket tog Fyra timmar tror jag och då hoppade jag över de flesta annonserna. Att hitta en blogg som tilltalar en tar tid har jag upptäckt. Jag följer många olika bloggar, som skiljer sig avsevärt både i ton och innehåll. Tycker det är givande. Några (rätt många nu) följer jag varje dag och så finns det några jag dimper ner i någon gång i veckan. Din blogg (den här) följer jag varje dag och finner stort nöje i det. Jag tycker inte alltid som dig, men jag gillar din ton och framförallt din förmåga att se lite längre än till dina åsikter. Jag uppfattar en nyfikenhet och en förmåga att ställa frågor, även till dig själv. Det tilltalas jag av. Det kommer inga upprapade åsikter från ditt håll. Din andra blogg följde jag ibörjan. Jag känner att jag egentligen är intresserad av det du skriver om, men att jag hellre skulle vilja samtala direkt med männikor. Det krävs för mycket tanke verksamhethet från min sida, som jag inte har just nu. En annan sak jag tycker mycket om med din blogg är ditt engagemang som lyser igenom. Det tilltalar mig att det finns människor som du, som fortfarande tror på den lilla människans förmåga att påverka. Jag vill gärna tro på det, men tvivlar emellanåt.
Jag tror annars att det mest givande är att följa en blogg ett tag kontinuerligt för att se om den är givande. Jag brukar göra det och ibland fortsätter jag att läsa och ibland går jag vidare till någon annan.
Tack annars för en härlig läsning och för det du delar med dig av. / Erica
Skicka en kommentar