På ett skär bor min ensliga själ.
Mitt farfars och morfars jag bor på en matta vid dörren till mina barnbarns hus. För att inte släppa in fienden, och för att barnen inte ska gå bort sig.
Mitt narcisistiska jag tältar på predikstolen, eller sitter vid ett sammanträdesbord.
Så vem är det?
I snart femtiofem år har jag undrat. Så länge arbetet var identitet och fyllde dagen var det enkelt. Men vad är kvar då skalen krossats?
Där är jag. Nyttigt vakuum? Eller kaotisk saknad? Vet inte.
Det vackraste av Göteborg såg jag idag. Kusten. Havet. Molnen. Hägrarna och måsarna.
Därför dagens fråga: Var i Gbg är denna idyll plåtad?
9 kommentarer:
Önnered /Bosse
Närmare bestämt, Eskils kanal /Bosse
Nu var du snabb./PA
Jag har ingen aning var i Göteborg din bild är ifrån. Men frågan om vem man är och vad ens identitet har för funktion i ens liv, det tycker jag är modigt att ställa. Jag själv är på en punkt där jag inte har en aning. Just nu vet jag bara var jag har varit, inte vart jag är på väg. Känns frustrerande och en del säger att det är nyttigt. Jag vet inte, det känns mest läskigt.
Kan inne i mig känna igen dina tankar.
En vilsenhet.
Att snurra runt i en bubbla i rymden.
Men ack så vackert skivet.
L
Fint att se dig skriva det far. Är också vilde nu men inte i brist på yrkesidentitet. Finns så många identitetskriser att snubbla över. Är glad för att denna är din första. Tror att du kommer att finna en trygg identitet, kanske inte lika känd eller viktig för den stora massan men tryggare, lugnare och mer hållfast. Men inte oviktig dock, det passar oss inte, vi är speciella! Tror vi som sagt...
Jag är tyvärr inte vilde som jag skrev, vilse skulle det ju vara.
Å fyren är Gäveskär... =)
/L
Jag tillhör också dom som känner igen mig i dina tankar. Modigt att du vill dela med dig av detta!
Skicka en kommentar