1972 var året för "branden". Men det var en ny sorts eld. Den sågs inte med blida ögon av de som längtat efter väckelsen, kanske inte sågs. De kunde inte mötas; det gamla dugliga ledarskapet och de unga autonoma.
Har ofta funderat över detta. Jag var där då. Och nu på årskonferensen i Malmö mötte jag fler som var med. På något sätt hör vi ihop, men vi talar sällan om det. Kanske borde vi det. Inte minst nu då nytt ska byggas, och equmenia samlats till det brutala temat: ”Allt ska bort”.
Nä, jag tror inte historien upprepar sig. Alls inte. Men lärdomar kan samlas. (Eller borde kunna samlas. Men med Människan är det nu så att hon är privilegierad att göra sina egna misstag, igen och igen…)
Vi hade Nyårsretreat, duglig ledning, men det var i kamratkretsen som ”saker och ting” hände. Vi hade påskretreat, ännu mera tydligt här. Vi hade Oknö…
Denna ung-till-ung väckelse hade ingen scen, bara samtal på golvet, på stolar, liggande på bänkarna. Men den avgjorde oss för en framtid. Också vi ”försvann” ut i olika uppdrag. Kyrkan (VEM det nu är) använde oss inte, eller valde vi bort den för andra uppgifter och tjänster, ändå har vi hållit (förhållit) oss till den.
Tänk om ledningen då hade gett oss rejält svängrum i kyrkan. Skulle läget idag vara ett annat?
Det vet man inte, men om detta bör det nu grunnas då ny kyrka ska byggas. Var finns de som tänjer gränser och ser ut över staketet? Kan de ges svängrum? Kanske är det de unga, kanske de som agerar unga… Vågar vi det…
2 kommentarer:
Intressant P-A. Själv kom jag in i kyrkan i svallet efter vågen, tänker jag. Första konventet 74 var ju bara reaktion på det som varit men ingen eld direkt. Funderar också på varför det inte funnits behov av mina resurser riktigt. Jag kanske är mer präglad och placerad i fack än jag trott?
Idag säger statsvetarna att de ungdomar som i framtiden kommer att engagera sig i politik, troligen är de svartklädda aktivisterna med frågor som handlar om integritet och individuell men solidarisk frihet.
Mikael Gilljam från Göteborgs Universitet hävdade vid ett möte i Skövde för ett par veckor sedan att detta är det mest troliga.
Tycker iakttagelsen hänger ihop med ert resonemang om hur unga tas tillvara och hur det då kan bli, också i kyrkan. Så frågan som måste behandlas i det nya arbetet blir: hur orkar/vågar/klarar vi av att engagera de unga som brinner idag, för ett långsiktigt arbete i en existerande organisation?
Ska bli spännande att se både processen coh resultatet.
Skicka en kommentar