Generationer & rötter

(Illustreras av yngsta barnbarnet D. på nya balkongen, klädd i morfars keps som han just lagt beslag på.)

Tror inte att blod är tjockare än vatten. Länkar mellan människor är mycket mer än så, och inte nödvändigtvis så biologiskt. Kungligt blod är inget annat än ditt blod. Det "fina" finns i oss alla. Allt annat blir trams.

Men visst är det intressant hur livsband rullas upp. Vinterns roman har både dessa historiska länkar som kopplar ihop oss, tillochmed med det som ligger utom synhåll och samtidigt tydliga uppbrottsmotiv. Arbetsnamnet för romanen blev "Hur döper man en sjö?" och det har inte ändrats ännu. Bara två personer är ännu inbjudna till döpelsen.

Klövsjö, vår vinterby, är som andra byar och öar. Mänskliga band ner i historiens mylla spelar roll. Släkthistoria och byns berättelseskatt hålls vid liv. Finns sådant i staden? I Klövsjö har husen egen-namn. Namn är historia och benämner, binder fast i myllan. Är staden utan rötter medan människorna binds til vänner och släkt. Läste att folk inte längre umgås med grannar. Man har selekterat fram sitt umgänge. Låser om sig för de närboende. Väljer med urval de man talar med, på sina villkor. Vart tar vi vägen?

I en generationslänk har jag fem generationer födda under 1900-talet. Mormor 1901 och äldsta barnbarnet 1999. Kan rekordet putsas?

Jag överblickar historien; två generationer bakåt, två framåt. Parentesen över.

(F.Ö. tycker jag att regeringens utförsäljning av Apoteket är feltänkt. Nu lämnar vi över till multiglobala jättar, kostnader ökar, inte minst för skattekollektivet, tillgängligheten ökar kanske i städerna, men landsbygden? /jfr Posten och mackarna. Satt några år i Apoteksbolagets styrelse. Kompetent och alert organisation som sparade miljarder för stat och landsting. Regeringens effektiva nedmontering av kollektiva lösningar pågår. Troligen kortsiktigt bra för de som själva kan betala. Men också för dem är klyftor som växer något farligt. "Skott i foten-Reinfeldt" är farligare än sina rådjursögon.)