torsdag 7 maj 2009

Så möttes de då...

... änglarna och gävlarna. Det kunde bara sluta på ett sätt. 3-0. Jag satt på läktaren och såg läktaren gunga när klacken hoppade. Förstår att grannarna klagar. Tjusig arena, nära till gubbarna på plan, men lite långt bort från mitt hörn till polishörnet där målen laddades in (i första halvlek). Är möjligen mera svart (och gul) i själen, men blåvitt duger, spelar bra och spänstigt. Har väl en 12-13 noll hemma. Försök göra mål på dem på Gamla Ullevi.

Så var det det där namnet. En flong ny arena och namnet Gamla... Det tar emot för en ordvrängare. Nya Ullevi heter tydligen nu bara Ullevi (kollade då jag åkte hem). Så nu har vi Ullevi som var klart till VM 1958 (var det så?) och så Gamla Ullevi klart 2009. Så om Gamla Ullevi är nyare än f.d. Nya Ullevi, var finns då nu nya Ullevi? Knepigt det här. Det känns som om vi behöver en arena till. Gamla Ullevi blir då näst yngst, Ullevi äldst och... Å andra sidan, med det namnbruk som nu skapats och denna nya sorts bakvända logik måste väl en ny arena kallas något som visar att den är äldre än den nyaste arenan? Har vi något ord för det på svenska?

Det liknar lite ett familjeskämt bland oss tre söner. Min storebrors namn har fyra bokstäver, mitt (Pär - det var så det lät under uppväxtåren) tre, och lillebror bara två bokstäver. Vi sa: "Tur det inte blev en fjärde, han/hon hade väl fått heta Å, eller Ö eller nåt?"

1 kommentar:

Erica sa...

Eller tänk om det blivit fler barn än så! :-) Lite tokigt det där med namnsättning, har själv funderat på det när jag läser om det i tidningen. Jag har aldrig varit så idrottslig, men kan tänka mig att det är kul när man har känsla för det.