Vi har umgåtts i sommar, och nu har hon gjort slag i saken. Flyttat in i ett ännu ofärdigt hörn. Torrt. Lite mindre utsatt för naturen. Jag förstår henne, det har regnat rikligt ett tag nu. Bättre med plåttak över huvudfjädrarna.
Hon hade inte tänkt bli upptäckt. Men nu sov hon, flyktvägen såg stängd ut, en stor tjock gubbe stod i vägen. Hon plirade mot kameran. Visste väl att jag inget kunde göra. Bara plåta.
Kanske satsar hon på en andra karriär som duva, eller möjligen fladdermus.
Här har vi inte tomtar på loftet, men skator. Svartvitt ska det vara. Enkla sanningar; svart eller vitt. Inget Tänk Själv här inte. Tydligt. Kontrastrikt.
4 kommentarer:
Ha ha a. Ja, svartvitt är enkelt och tilltalande har jag förstått. På många håll :-)
Det är lätt att trilla dit på det svart-vita... särskilt om man av någon/andra blir utpekad som något svart, osunt, orent. Det är ett enkelt sätt att se på världen.
Mitt bekymmer just nu är att jag ser/hör dubbelt.
Jag ger ett exempel där jag förutsätter med ett frågetecken inom parantes: 2 pastorer, samma utbildning(?), samma kyrkotillhörighet, samma kyrkoordning, båda två är kallade att predika evangelium(?), tala om Ordet, peka mot Sanningen, vara en god herde... ja, något sådant.
2 pastorer alltså... men den ena exkludrar och den andra inkluderar, båda grundar sina åsikter, synsätt, tolkning i ovanstående likheter dem emellan... båda talar sanning eller, båda har rätt eller fel?
Fåret känner igen herdens röst står det något om i Bibeln. Om jag då väljer att följa den ena, då står den andra herden där och säger att jag är förtappad, förlorad... och tänk om han har rätt... eller fel? Samma kyrka, samma ordning men den ena exkluderar mig-klär mitt liv i svart, den andra inkluderar mig och säger att jag är älskad av Gud. Ibland blir jag helt förtvivlad. Om kyrkan och ledarskapet var mer tydliga skulle det vara så mycket lättare för mig att välja... att gå ifrån eller stanna kvar. För i den svartvita frågan har jag hamnat... gå eller stanna. Det är en jobbig fråga att hamna i. När jag lyssnar på en pastor som säger att jag/sådana som jag och det liv vi lever är värre än eller likställs med övrigt i syndakatalogen då är det en trosuppfattning som jag vänder mitt ansikte ifrån i avsky... då vill jag gå därifrån. När en annan pastor säger att jag är älskad av och tillhör Gud, att jag visst får kalla mig kristen... då vill jag stanna. Samma kyrka där den ena exkluderar mig och den andra inkulderar mig... jag känner mig lika svartvit som den där skatan. En kontrast där skiljelinjen gör förtvivlat ont. //Ad Hoc
AH. Bra beskrivet. Livet är faktiskt komplicerat, dessutom gör det ont. Pastorerna är bara sändebud, lyssna till själva Herden, möt Gud själv. Kolla in i Bibeln: tjänstekvinnan (Hagar) är den förste som personligen tilltalar Gud, kallar Gud för den seende guden, mot alla konventioner, hon tillhörde inte ens Bibelns folk. Vem hyllas av Jesus i berättelsen om samariern (prästen och leviten får slänga sig i väggen), änkans skärv, föredömen i bön (fariseen eller syndaren), barnens plats, rövaren fick beskedet om att han Idag ska vara med mig i Paradiset...
Evangeliet kommer från marginalen, men för mot centrum. Lyssna till ditt hjärta. Du behövs./PA
2 pastorer ...som dom två rövarna och en till. Kan man ju också se det... Där finns tre betraktade/dömda som rövare, alla hade hittat på nåt som övriga betraktade som skit dom skulle korsfästas för. Jesus pratar i den stunden med den som gör minst ont, med den rövaren som ber "Tänk på mig". Jaha... och sen när allt är över på korsfästelsen går Jesus ner och pratar med den rövaren som hånar som hamnat i dödsriket och då försvinner nog hånet för det går nog inte att motstå det goda till slut och allt ordnar sig till det bästa för alla rövare. Det är också ett slags evangelium i marginalen. I det jobbiga-/ste vänder man sig nog åt det håll därifrån det kommer en röst som gör minst ont... tom Jesus gjorde det.
Ylva Eggehorn har skrivit om Hagar. Hagar tyckte tyckte inte om att bli örfilad så då gick hon.
Sen såg hon Gud som visade henne omsorg och så fick hon Ismael och blev moder till många folkstammar.
Jag ska kalla "din" skata för Hagar. Snart har du kanske tolv stammar skator där. Hon tycker nog om dig PA... för man vill ju inte sitta o häcka hos nån man tycker är dum. Så då tycker hon om dig.
//Ad Hoc
Skicka en kommentar