Är berget avundsjukt på havet? Vågorna som söker varje global punkt, nalkas varje strand, söker djup och yta. Kan spegla himlen, eller vredgas i höga vågor. Ständigt i rörelse, upptagen av livsenergin, reser med strömmarna. Berget bara står där. Orörligt. En del försänkt i havet. Andra klippor reser sig och speglar sig. Men kan aldrig se sin egen spegelbild.
Avundas havet bergen? Som har ett hem, en fast adress. Som överlägset låter tiden flyta, betraktar men rubbas inte.
Rolöshet och envist kvarstannande. Som varandras avarter. Samspelande i ljuset från himlen.
Ville höra dem berätta för varandra. Om vad de sett och saknar. Vad de minns och längtar…
De kanske inte alls rådbråkar sitt minne med det förflutna, men vilar i varandra. Det fasta och det rörliga. Det lokala och det globala…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar