Mellan berget och havet,
på stranden,
den som en gång
var havsbotten.
Nu andas den sommarluft.
Glömt tyngden av vattnet.
Där, på det nya landet,
en båt.
Van vid vattnets element,
vågor som lyfter,
kluckande mot klinkbyggda bord
- nu bortglömd på stranden.
Längtande sitt vatten,
gunget på vågorna
som länkar till alla tiders vågor.
Övervintrad, från en svunnen tid.
1 kommentar:
så vackert!
Skicka en kommentar