Först summerar jag den här lilla serien om kyrkan.
Jag vet inte hur jag är. Att jag aldrig lär mig. Men jag har en barnslig tro på att saker och ting är på riktigt. Att det är allvar nu. Till exempel att vi avser att bygga en ny kyrka. Jag har byggt några hus. Vet lite om vad som krävs. Det vi nu gör liknar kanske mer att bygga Kulturhuset Fyren än att smälla upp en friggebod. Men jag har gjort båda.
Jag är kluven till hus, Gud ryms inte där, men rum för möten behöver vi.
Vi har ett uppdrag. Det är tydligt. Det rymmer inget mindre än att proklamera Guds rike. Det har gjorts, och kommer att göras, i varje ny tid. Men Gud är suverän att använda de entreprenörer Gud själv väljer. ”Om dessa tiger skall stenarna ropa.”
Herren är inte inskränkt, men vet vad han vill. Han följde inte sin tids konventioner, mötte dem som andra föraktade, men kunde vara stentuff, särskilt mot dem bar en rustning av rättfärdighet eller pratad fromhet.
Ett tydligt centrum står inte i motsättning till låga murar. Vår mångfald kräver högt i tak men låga trösklar. Men där inne finns bara en kärna. Jesus Kristus som förkunnar att Guds rike är här.
Vi gör det med verksamhet. Så måste det nog göras. Men minns vi att det, alltsammans, liksom huset, är provisoriska förpackningar av något som har evigt värde.
----------------------
Om predikan: Tema Döden och livet.
Lite tungt. Ödesmättat. Lätt att smita ut i dörrn om livet.
Setterlind, mitt födelseår:
Döden tänkte jag mig så
av Bo Setterlind (Dikter från San Michele, 1954)
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
Kanske väljer jag att tala kring temat. Eller så borrar vi Joh 11:28-44 om Lasaros ... han luktar redan.
Varför uppväckte Jesus Lasaros? ”För att de ska tro att Gud sänt Jesus” skriver Johannes. Var det så? Trodde de?
Är det genom dessa gärningar som Jesus förvandlade världen?
Jag är faktiskt inte säker på det. Vad säger du?
8 kommentarer:
God Morgon bloggers!
Kanske Lasarus är en bild av det Levande Ordet som blivit inlindad och inlängd i en mörk grotta och håller på att förmulna ihop... Å då!! kommer Jesus! ...och säger Varde liv Lasarus! för det börjar lukta! och befaller alla människor runt om: "Gör honom fri-och låt honom gå." För om Lasarus blir inlagd i en mörk grotta och inte faller i jorden som andra frön, då kommer han bara torka ihop därinne i nån sten-nich och då blir det svårt för honom att gro. Kanske Lasarus hade mycket liv i sig för mycket för att hamna instängd i mörkret. Så om man ser på Lasarus är han inte heldöd egentligen, bara inlindad och instängd och börjat lukta illa och kan inte gro eftersom han inte har nåt att gro i. Det gör Jesus lite arg att människorna som stängt in honom inte förstår det där hur frö kan ge liv (och frön i mörker behöver man ju inte ha jättebråttom med att få i jorden för dom dvalar i mörker... bara dom kommer ner i rätt tid)och Jesus blir ledsen att se Lasarus instängd så då bestämmer han sig för att öppna upp och befalla honom fri. Kanske Jesus väntade att öppna upp till såningstid? Några förstod det andra inte.
Eller så är det ett mirakel...
//Ad Hoc
kreativt, men.../PA
Om jag räknat rätt så uppväcker Jesus en död tre gånger med orden (som jag minns dem)
Vakna
Stig upp
Kom ut
Pröva att sätta ihop de meningar Jesus uppmaningar vid dessa tillfällen till en helhet och låt honom säga dem till dig. Kanske händer det något kanske inte.
Mig har de hjälpt att komma ur min egen döendeprocess.
/L
Döden kom före våra liv... fast det var Jesu död för att vi ska få leva.
Livet och döden är insnärjda i varandra i en lustiger dans. Kan den ena existera utan den andra? Om döden inte fanns vad skulle då livet vara. Och om inte livet fanns... då skulle det vara trist.
Eller den gamla människan dör innan den nya kan börja leva... som fröet finns som frö. men först när det dör och föds som grodd kan det ge liv.
Lycka till!
//Magnus, Norrköping
TACK alla kloka. Jag sitter och borrar ner mig i några detaljer och ni öppnar scenen.
I morgon eller fredag kommer ett första utkast.
Fortsätt att bidra./PA
Jo, PA "men..."
Kanske det är här jag ska säga: "Tänkte inte på det..." Fast det gjorde jag ju men... kommentatoren Magnus säger nog det som jag försöker säga egentligen.
Så funderar jag också mycket på hur det ena inte existerar utan det andra. Jag tänker på hur vår människokropp fungerar. Hur varje cell fyller en livsviktig funktion i hela processen och varje cell har sin tid, celler dör och nya tillkommer, varje dag en ständigt pågående process... så egentligen går vi väl med död och liv i oss hela tiden, och död och liv är hela tiden beroende av varandra?
Så vill jag gärna se Lasarus som levande på nåt sätt även om han beskrivs som död innan Jesus kommer. Ibland tänker jag på honom som en bok full av berättelser som är jätteviktiga att berättas, som en Bibel eller som varje människa som inte skall stängas in för att kanske till slut glömmas utan som skall tas fram och berättas i ljuset, där orden kan få möjlighet att börja gro som ett frö och föras vidare. Alla har ett frö/kärna i sig som skall få en chans att gro... Alla!
Så Lasarus kanske är död vad vad gäller det fysiska... men lever ändå. Berättelsen i Bibeln (eller Jesus) om honom "gör" ju honom levande igen.
Nu kanske jag gick för långt i tanken, men jag tycker inte om tanken på mörkret och tanken på döden kan vara rätt jobbig. Inte för min egen del just nu men då och då en gnagande rädsla för att mista.
//Ad Hoc
Vart tar Lasarus vägen sen? "Släpp honom fri och låt honom gå"... vart går han? Dyker han upp i berättelserna efter den här händelsen... eller är det så att Jesus säger till de levande runt omkring att släppa taget om honom, något slags överlämning efter 4 dagar och ber dom ta av honom de gamla lindorna för att Lasarus är på väg till det nya livet... och där får man nya kläder?
//Ad hoc igen...
Adhocen. Just nu känns det som om det hade varit mycket mer spännande att höra dig predika på söndag. Grunnar vidare... /PA
Skicka en kommentar