torsdag 17 september 2009

Moln


Min kyrka håller på att bli miljömärkt. Jag hoppas att det går. Miljöarbete och medvetandet om klimathoten berör oss på många nivåer. Ytterst blir det en solidaritetsfråga.

Läs i Dagen om kyrkornas arbete i en kort artikel. (här)

Från Skapelsens ögonblick är det sköra livet i fokus. Från det människor kom till sitter vi på den gren som är vårt hopp. Inte sågar vi väl i den?

Miljöteologi är både skapelseteologi och frälsningsteologi, ja sannolikt hör den till alla "tre artiklarna"; Fader, Son och Ande - för Gudsvinden blåser vart den vill.

Men restaureringen av Skapelsen uttrycks mest av allt i termer av återupprättelse och frälsning i min bibel. Den skrevs inte i kontrast till spyende transporter eller övergödda åkrar, eller mot silhuetter av rykande skorstenar. Ändå tar den fasta på frälsningens återupprättande krafter.

Miljöteologi är relationell. Jag - en del av helheten. Den individualiserade inre tolkningen av försoningsverket begränsar dess kraft. Den befriar och bemyndigar på en gång. Det gör oss till ansvariga.

Allvaret kommer att bli tydligare, vi ställs inför budskapet om omställning, innovation, men också avståendet. Denna svåra mänskliga konst. Att avstå för andras skull. Solidaritet.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Varför ska kristna bry sig om miljön, står det inte i bibeln att jorden kommer att gå under i slutet. "en ny himmel och en ny jord", själv tycker jag det är fint med miljöarbete och gillar att kyrkan ochså gör det men jag är undrar bara om eskatologin försvunnit från den moderna kyrkan?

Ha det fint

Rudolfo

Anonym sa...

Tror inte att eskatologin är borta, däremot är jag skeptisk till alla som lägger tid på att räkna och spekulera. Som en tjuv om natten - sa Jesus.

Medvetenheten om alltings slut, eller himlen, ger oss inte rätt att slarva med varesig förvaltarskapet eller Guds pla för frälsning - rekonstruktion av Skapelsen./PA

John Nilsson sa...

Rudolfo: Den nya himlen och Jorden handlar om en återställning till ursprungsplanen. Människan har förstört Jorden, och det är något som bibeln visar att Gud inte gillar.

Människan skulle, om hon vore god, ta hand om Jorden för Jordens egen skull. Om hon vore smart skulle hon åtminstone ta hand om Jorden för skaparens skull.

Även om man tror att det kommer gå åt helsike för Jorden, vilket jag som pesimist tror, finns det ingen minsta orsak till att fram till och med att detta händer inte försöka ta hand om vår planet.

En sak är dock tydlig i bibeln, vilket kan störa somliga; människan är mer viktig än resten av skapelsen i de kristnas guds ögon. Berättelsen i bibeln är en berättelse om återställandet av relationen mellan Gud och människa, prio ett.