Återvände idag till ett av favorithörnen av det stolta svenska landet

- Bohuslän


Där klipporna möter havet, och havet nöter klipporna.

Kom fram strax före gryning. Allt mörklagt, men havet har också i mörker en särskild glans. Gryningen sänkte sig ner genom dimmolnen. Den grå dagern ruskade yrvaket på sig och i det begynnande ljuset skildes sten från klippa, torkade gräs från sand, hus klev fram ur urberget. En sol skänkte ljus och nästan en aning om sommar. I havet speglade sig öar och kobbar nästan självmedvetet.

Brukar göra en hösttur, för att påminna mig om sommaren, och somrar långt tillbaka till barndom. Med korta besök i Grebbestad, Fjällbacka, Hunnebo, Sotekanalen, Smögenbron, Hållö och Långö på sikt, och sedan den enda svenska fjorden - Gullmaren, en kort sömn på färjan, slutade innan mörkret åter steg upp på land i Edshultshall och sänkte Kråksundsgap i mörker, belyst av de tappra fyrarna i skummet från havet.

Vackert.