måndag 16 november 2009

En nations väg...


Följer med intresse serien om John Adams. USA:s andra president (den förste var ju den långe generalen; Georg Washington som omvaldes en gång och satt i åtta år, Adams klarade sig bara en mandatperiod 1797-1801). I gårdagskvällens avsnitt tog man sig an skälen för oberoende och kriget mot den brittiska kolonialmakten.

I USA:s självständighetsförklaring, som ratificerades av kontinentala kongressen 4 juli 1776, förklarar de 13 nordamerikanska kolonierna sig själva fristående från Storbritannien. Storbritannien erkände koloniernas självständighet den 3 september 1783.

Självständighetsförklaringen författades till största delen av Thomas Jefferson, USA:s blivande tredje president. Jefferson inspirerades av den engelske filosofen och samhällskritikern John Locke och vissa delar är nästan ordagrant Lockes egna ord.

I dokumentet står att alla människor har skapats lika med okränkbara (oförytterliga) rättigheter. Bland dessa rättigheter är rätten till liv, frihet och strävan efter lycka. Vi vet att det skedde i en ännu ojämlik värld. De som garanterades rättigheterna var i första hand vita protestantiska män. För kvinnor återstod en revolution, för att inte tala om slavar, ännu för ursprungsbefolkningen och för invandrare.

Den lästes upp högt första gången utanför Independence Hall i Philadelphia, Pennsylvania, den 8 juli 1776, och då hissades också den allra första amerikanska flaggan.

1861-1865 slogs man inbördes i amerikanska inbördeskriget (President nr 16, Lincoln). Och i Andra världskriget valde man sent att gå in, men gjorde det sedan rejält. 80 är mellan storkrigen…

Allt detta nogsamt iscensatt på Epcot i Florida, och i monumenten kring The Mall i Washington D.C. På Epcot får också andra delar av världen plats.

USA – denna kontinent som rymmer så mycket, just nu kämpar med frågan om de där 50 miljonerna som ramlat utanför i sjukvårdssystemet, en skamfläck för detta frihetens rike, men där går också friheten att använda som argument för utanförskap. 44 presidenter, Nr 9 dog efter en lunginflammation som han ådrog sig då han var för barklädd när han höll sitt eget installationstal. Nr 12 åt ihjäl sig och satt ett år, nr 17 satt inte en full mandatperiod sedan Lincoln mördades, nr 20 blev tillfällig vikarie, nr 29 och 35 bara två år, den siste JF Kennedy, längst satt nr 32 (Roosevelt) för att övervaka Andra världskriget (satt i 12 år), annars har det varit en eller två fyraårsperioder. Hela tiden fram till 1950-talet insvors de i mars, sedan dess har det varit normalt i januari.

Eftersom jag undrade tänkte jag att ni ville veta. (Det är som föräldern som fryser och tar på barnet en tröja.)

1 kommentar:

Erica sa...

Märkligt det här, hur ofta väldigt bra argument, som tex frihet, jämlikhet och andra saker som borde göra det gott för människorna används för helt andra syften. Det krävs mer än ord för att förverkliga, det krävs ansvarsfullt handlande också.