Många moskéer revs och ersattes med en kyrka. Men den betagande moskén i Cordoba var inget man bara rev.
Beslutet blev att man inne i moskén, ungefär mitt i, reste en katedral.
Dåvarande kungen var inte helt med på noterna och ställde frågan: "Varför ska vi bygga något så vanligt mitt i något så ovanligt?"
Då var Europa stridsscenen för de stora religionerna, snart var det dags för de inomkristna konflikterna; reformationen bröt in i den romerska kyrkans dominans, statskyrkor formades, underblåsta av politiska motiv med närd av en ny förståelse av "genom tron allena".
Politik, och makten, spelade alltid med. Teologin kunde göras till maktens slav.
Nu har våra tre samfund ställt sig inför vägvalen mot framtiden. Det är uppenbart att olika bilder nu förekommer.
Tillsvidare tror jag att jag säger som spanske kungen: "Nu ska vi inte bygga något vanligt..."
2 kommentarer:
Det jag märker är vanligt när människor vill skapa något nytt är att man försöker göra något nytt med gamla sätt, sitt vanliga sätt. Min erfarenhet säger mig att för att skapa nytt är det nödvändigt att göra på ett sätt som man inte gjort förut, annars får man de vanliga resultaten. Så den spanska kungens uttalande tycker jag är rätt träffande.
Ur kyrkoperspektiv är jag tilltalad av hur en pastor/präst har tillsyn över en eller flera församlingar. Viktigt att ha ett andligt ledarskap lokalt i församlingen. Ett slags metodist/baptistperspektiv. Nytt? Nja...
Skicka en kommentar