På söndag är alltså temat det centrala och klassiska ordet: Frälsningen.
Räddningen är kanske det mest direkta parallelordet, men innebörden omfattar också ett annat klassiskt ord; omvändelse.
Det är viktigt att slå fast att frälsningen är Guds initiativ. Vi frälser ingen, inte ens oss själva.
Texterna (från Bibel 2000) är intressanta. GT-texten är tydligare än NT-texten.
1 Mos 45:4-8 Då sade Josef till bröderna: "Kom fram hit." De gick fram till honom, och Josef sade: "Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten. Men var inte bedrövade för att ni sålde mig hit och förebrå er ingenting. Det var för att rädda liv som Gud skickade mig hit före er. I två år har det nu varit hungersnöd i landet, och det kommer fem år till då man varken skall plöja eller skörda. Gud skickade mig före er för att trygga er fortlevnad på jorden och för att bevara er vid liv och rädda många. Det är alltså inte ni som har skickat mig hit, utan Gud, och han har gjort mig till faraos främste rådgivare, till ledare för hans förvaltning och styresman över hela Egypten.
Matt 23:37-24:2 Jesu klagan över Jerusalem och templets förestående fall
Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Ty jag säger er: ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn." När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån kom hans lärjungar fram till honom och pekade på tempelbyggnaderna Då sade han till dem: "Se på allt detta - sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner."
I Nya testamentet är nu texterna dramatiska hela november, till och med Domsöndagen. Vi följer Jesus och lärjungarna i deras rörelser mot centrum - Jerusalem. Jesu ord blir allt tuffare, mera tydliga, avgörande...
Jesus identifierar sig med hönan, men inser: Ni vill inte.
Allt ska brytas ner.
Det är lite som Anonyma Alkoholisters tematik. Du måste inse att du inte kan själv. Det är på botten av sin existens som det finns en räddning.
Är detta ett budskap som är modernt? Hur passar det in i vår tid då vi uppmuntrar varandra att tro på oss själva?
Om detta grunnar jag inför söndagens predikan.
Ditt inspel:
2 kommentarer:
Det där sista du nämner, att inse att vi hör samman är en viktig faktor tror jag. Livet handlar inte om att vi flyter runt som ensliga öar, utan att vi är en del av varandra och att det förpliktigar. Jag tror att ju mer individualistiskt ett samhälle blir, verkar det som om många av oss måste falla till botten av oss själva för att inse att vi är en del av något större. Jag tänker mig att AA som kommer från USA, där har man ju under en längre tid än här, varit inne på det där individualistiska spåret. Har funderat varför det krävs smärta för att ta fram det solidariska och empatin i oss människor. Ju mer människor verkar "lyckas" desto mer verkar de förtränga sin del i det som gäller oss alla. En fundering.
Individualismen är också svensk menar man i boken "Är svensken människa". Jag vet fortfarande inte hur jag ska ställa mig men där menar man att staten på ett unikt sätt gynnat den svenska individen, statsindividualism kallar man det. Du behöver inga rika föräldrar för att studera, ingen rik make för att bli arbetslös (åmintone för en tid, numera) osv. Det är grundat i den svenska kulturen att vi blir självständiga människor redan som barn, mer än på andra håll i världen. Min undran är om vi slåss mot drakar när vi talar för den solidariska gemenskapens kyrka? Då tänker jag alltså inte främst på Mc Donald's och Coca Cola.
Skicka en kommentar