Vilken annan kategori människor skulle ”de tondöva” hantera som de hanterar människor som funnit sin kärlek genom att älska någon av sitt eget kön? Kvinnor? Unga? Svarta? Vänsterhänta?
”De tondöva” har ett uselt historiskt ”record”. Man uteslöt människor som gifte sig med någon ”utan tro”. Frånskilda uteslöts. Omgifte var förbjudet. Är det sista ”bastionen” som nu faller om hbt-människor välkomnas till den kristna gemenskapen? Är det därför man kallar sig ”väktare på muren”. Vi andra sviker för vi håller inte den höga standard som Bibeln sägs värna.
Jesus fick samma kritik. Han umgicks med alla olika sorts människor. Där fanns ganska vanliga människor och de som var närmast ”kriminella”. Där fanns terrorister, quislingar och framför andra, där fanns kvinnorna. Barnen gavs högsta status, en samarier blir det goda exemplet och en dömd rövare får gräddfil till Paradiset. Jesu urval måste haft en mening. Det rymmer ett budskap. Vi har svårt att se det, stänger människor ute...
Det starkaste kravet på omvändelse riktades till dem som dolde sig bakom sina ägodelar. ”Gå bort och sälj allt, kom sedan och följ mig”. Till andra kunde han säga: ”Inte heller jag dömer dig.”
Det är följandet som är saken. Det är inte lätt. Men att kategoriskt avvisa människor som vill slå in på ”den Vägen” kan inte förstås som annat än tondövt. Jag skäms.
”Vi avvisar dem inte, vi vill bara inte att de ska få gifta sig”, säger någon. Ni avvisar deras kärlek, säger jag. Ni stänger ute. Det är tondövt. Kyrkan ska möta människor som Jesus mötte människorna. Tog dem på allvar, inbjöd dem att följa honom – på den Vägen skedde stora saker med folk. Då spelar sexuella preferenser ingen roll.
Jag undrar om de tondöva tror på att Jesus verkligen möter till verkliga möten. De kanske är trondöva också? Förstör gör de!
Inte bara för att de stänger en grupp människor ute, utan att själva stängandet skickar signalerar som generar hela kyrkan. Inga sprickor i fasaden, inget ljus slinker in…
9 kommentarer:
Jag kan inte riktigt beskriva det som händer i mig när jag läser det du skrivit. Men jag blir gråtfärdig av den glädje som din text och dina tankar sänder mig. Du talar kyrkan, som du jobbat i större delen av ditt liv, som du känner stor kärlek för och ändå har du förmågan att kunna se det som inte alltid är så bra. Det väcker sån respekt i mig och glädje över att det finns människor som du och det ger mig hopp. Jag känner idag inte mig hemma i den kyrka som finns idag, inte under någon flagg (olika samfund), men om det kommer en dag då det finns en kyrka som kan vara så öppen som du med både sin kärlek och den självkritik man borde ha, då kommer jag att vilja tillhöra den. Jag tror att tro och den relation man har till en kyrka bör ha en viss mått av självkritik för att vara sund. Jag som har erfarenhet av tolvstegsprogrammet vet att där pratar man oerhört mycket om det som de där kallar självrannsakan. Utan att ha det, kommer man inte att överbrygga de olikheter som finns. Jag vill tacka dig för att du ger människor hopp att också kyrkan bebos av klokhet. // Erica
Tack för ett bra inlägg.
Tondövhet uttrycket var träffande.
Benny Fhager
SMK Styrsö/Johanneberg
Tack PA!
Jag skäms också, men vi får inte
sluta hoppas.
Kerstin
Tack.
//Ad Hoc
Inte undra på att jag är så rackarns bra när jag är din dotter. Du gör mig stolt idag!
(Tondöv kanske också trondöv, mucho bra!)
Helt otroligt! Även en metodistpastor byter paradigm - vill liksom SvK sätta ett "kan utgå" efter Jesusorden om äktenskapet - till ett allmänt kärleksparadigm (inte utestänga någon, som det heter) utan att verka ana eller stå för konsekvenserna.
Jag har själv varit med om att öppna för en diskussion kring pastorala undantag, kring förbön och välsignelse på pastors ansvar. Men den i vårt land traditionella äktenskapsdefinitionen 1 man + 1 kvinna är enligt min mening den enda möjliga att i längden försvara och pedagogiskt förklara - dels som kongenial med Jesus undervisning i Matteus 19 (jfr 1 Mos 2), dels som det sociala uttrycket för ett biologiskt faktum (att vi alla stammar från 1 man + 1 kvinna) och, ifall parterna får barn med varandra (som ju i detta fall är lätt hänt) som det perfekt könskvoterad föräldraskapet.
Ersätter man detta med ett allmänt kärleksparadigm har du Pär-Axel inget argument mot dem som vill utvidga äktenskapsbegreppet ytterligare. Hur har du då plötsligt tänkt börja moralisera kring t.ex. antal och släktskap? (Jesus stängde ju ingen ute, all kärlek är bra kärlek o.s.v.). Enda argumentet blir då att STATEN ännu inte utvidgat äktenskapsbegreppet ytterligare!
För vidare reflektioner:
1) Är hs alltid något man "är", aldrig något man "blir"? http://www.dn.se/livsstil/relationer/jag-blev-lesbisk-i-en-taxi-1.989247
2) Finns det en valmöjlighet?
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/sexrelationer/artikel_848103.svd
3) Är polysar särskilt konstiga och lätta att avfärda?
http://rfsu.se/praktisk_polypolitik.asp
4) Hur utnyttjas kongregationalismen i debatten idag?
http://www.stefansward.se/2009/11/11/nu-tanker-jag-halvhadiskt-och-konspiratoriskt-reflektioner-om-kongregationalism/
5) Klarspråk om teologisk härdsmälta
http://www.varldenidag.se/index.php
Vänner, jag tror att vi är lurade. Välment vanvett kallar jag det. Tyvärr drabbar det den hittills uppnådda öppenheten för hbt-personers utsatta situation. Leder det goda samtalet till rena queer-teologin? Då får det vara, tänker nu trossyskon i både Sverige, Amerika, Afrika och Asien.
Och Andreas. Min fråga var mycket enklare än så: Om vilka andra människor kan vi tillåta oss att tala på det sätt som nu talas om hbt-personer?
/Mvh PA
Andreas ditt
"ifall parterna får barn med varandra (som ju i detta fall är lätt hänt)"
Är en skymf mot alla barnlösa, som du ser det, "normala" par.
Förklar vad du menar är du snäll.
Bosse
Skicka en kommentar