onsdag 9 december 2009

Jaget och laget och andra lagar ~ I ~

Ord bestämmer. Ger oss bilder. Lagens kärna är för teologen lagtavlorna, ett synsätt och en konfliktpunkt mot Evangelium. Samtidigt finns det ett starkt band mellan Lag och Evangelium, man skulle kunna tala om att det är ena är form och det andra innehåll.

Men inte bara det. Lagens tavlor i Arken i sitt Tabernakel representerar samtidigt Gud, är en materialisering av det Osynliga, ett jordiskt avtryck av himlen. Att därför bara tala om paragrafer låter sig inte göras. Lagen är Gud omvandlad i punktform, därmed riskeras helheten.

För andra kan associationen av ordet Lag lika gärna gå till domstolen, eller Riksdagen som stiftar lagar, eller hockeylaget där frågan alltid ställs om Jaget eller Laget är störst och svaret nästan alltid är att det ena förutsätter det andra.

Lagen, i allmän biblisk mening, är som ett staket. Bär en provisorisk prägel, avgränsar och delar in. Samtidigt bär det vittnesbörd om en ägare, om någon som velat skapa en ordning i sitt universum. I Brytningstiden mellan Lag och Evangelium händer det otroliga. Den något distanserade Guden kliver in på den jordiska scenen – med julen blir allt annorlunda. Där staketet tidigare spelade roll av yttre avgränsning, blir nu istället centrum tydligt. Den gode herdens röst kan följas, kan man närma sig, kan man leva nära.

Starkt förenklat kan man därför säga att Lagen sätter yttre gränser och Evangelium blir en central mötesplats. Det blir lätt att förklara i nytestamentlig tid då detta Centrum var så tydligt, Jesus var ständigt nära för att förklara, reda ut, ställa viktiga frågor.

I den unga kyrkans tid splittras centrum upp på apostlar och bit för bit förstår man hur man nu i den kollektiva tydningen, upplysta av helig Ande, utgör kyrkans centrum. Tillgänglig för alla, men ständigt utsatt för risken att ockuperas av någon eller några som vrider fokus fel. Ett vackert uttryck i Nya testamentet är ”Den helige Ande och vi har beslutat.” Så vreds fokus rätt, kyrkan formar grundläggande bekännelser och tron dogmatiseras – vi har åter kommit en Lag nära.

Människan har alltid sökt sig mot utmarkerna – hur långt ut, långt bort kan jag gå utan att förlora tillhörigheten till det centrala? Det är då en röst hörs. Vi tror ibland att den alltid ropar Tillbaka! Men det kan vara så att den istället låter: ”Kom hit fram, här finns källan. Den är gammal, men ständigt ny.”