Lagen och Ordet ~ 2 ~

I min förra skrift, min gode läsare, talade jag om Lag och Evangelium. Evangeliet tar vid där Lagen slutar, eller fyller Lagen med innehåll. Jag börjar därför att idag tala om Guds ord – Ordet. Jag märker att Ordet ibland spelar rollen av Lagen. Tror att det är bekymmersamt ur många synpunkter.

Först måste man börja med att fundera över vad Ordet är. Det har liksom blivit naturligt att sätta likhetstecken mellan Ordet och Bibeln. Det är nu inte så självklart. När Johannes i sitt evangeliums första kapitel talar om Ordet som tar sin boning bland oss talar han om Gud i Kristus. I kristen tro är det Jesus som är uppenbarelsen – ett materialiserat uttryck av Gud mitt i tillvaron. Bibeln vittnar om detta remarkabla under – en Gud som blir människa. (I Islam är det precis tvärsom; Koranen är uppenbarelsen (från Gud) och profeten bär vittnesbörd om det.)

Jag tror att detta är avgörande viktigt för att förstå när vi läser. Det är inte en tillfällighet att Johannes valde en form som liknar skapelseberättelsen. Det första stora bibliska Ordet är när Gud säger sitt ”Varde” (bli till – står det i den nya översättningen). Det är ord och inga visor. Det är Ord som skapar, formar nytt, sätter Liv i rörelse. Så talar Gud. Det händer något ur Ordet. Ordet är inte bara något som utgår, utan ÄR Gud som sätter kraft bakom orden – Liv blir till.

Det är därför både en reduktion och en inflation att översätta Ordet med Bibeln. Det skapande Ordet är mera distinkt, avgränsat, kraftfullt. Bibeln bär vittnesbörd om Ordet. Samtidigt är orden så många i Bibeln att det ibland tar tid att sålla fram Ordet ur orden.

Därför blir det så problematiskt att människor använder sin läsning av Bibeln/Skrifterna som ord ur en lagbok. De har så att säga skruvats upp i sina detaljer och placeras nästan före Ordet och det som var Ordet. Kort uttryckt: När Evangeliet läses som Lagen riskerar det att förlora dimensionen av det Glada budskapet, och vittnar kanske inte längre om Gud.

Mer om det en annan dag.