Lagen och Ordet ~ 3 ~

Vi hör att människor säger: ”Bibeln säger att homosexualitet är synd.” Det är ju det vi hört i olika vändningar nu under en längre tid. Det som gör att jag har svårast med det uttryckssättet är att det inte tycks bekomma människor att de inte talar principer, de trampar på människor.

Men i det perspektiv som min lilla serie nu talar om är det problematiskt också ur det perspektivet att det innebär att Skrifterna läses som Ordet, som tolkas som Lagen. Jag tror inte att det är intellektuellt försvarbart och är inte i överensstämmelse med den tradition vi står i som kyrkor. Det var inte meningen att ord uttalade i ett visst sammanhang, till en viss läsekrets i en viss tid skulle tolkas och brukas som domsord under tusentals år. Inte alls. Särskilt inte med det lättvindiga sättet att läsa med ett så märkligt urval. T.ex. är Bibelns samlade kritik mot girighet mera frekvent.

Andra har bättre än vad jag kan redovisat översättningsproblem, rent språkligt. Men det finns också kulturproblem. Homosexualiteten i den tidens grekiska värld var en makaber ”fostrargärning” där lärare, filosofer och vuxna män, som vanligen levde i heterosexuella äktenskap, våldtog unga pojkar i en pervers fostranstradition. Jag skulle ha skrivit som Paulus om det. Men att använda den fördömelsen i en tid då vi kan veta att känslor är inget som i första hand kletas på oss utan växer ur vår personlighet är ju att läsa lagboken som om ingen verklighet fanns.

Även om ”budorden” skulle kunna läsas mer bokstavligt och generellt skulle jag ifrågasätta uttryckssätten. För Skriftens ord kan bara läsas i sitt sammanhang.

Skrift ska med skrift förklaras – sa John Wesley. Och Luther talade om en läsart som innebär att man ser och förstår orden ur perspektivet att Jesus är Bibelns kärna och stjärna.

Jag har egentligen ingen distinkt uppfattning i frågan om äktenskapets definition. För mig är det inte den stora saken. Äktenskap eller välsignelse till ett ansvarsfullt gemensamt liv mellan två människor som väljer trohet och gemensamt liv - det verkar rimligt att kyrkan erbjuder det.

Det som bekymrar mig är att principer sätts mot människor. Föraktet och den bristande respekten för människors djupt kända känslor och identitet blir diskriminerande och inte värdigt kyrkans gemenskap. Att vägra människor tillgång till gemenskap och välsignelse är fel.

Mer en annan dag om själva innehållet i begreppet Guds ord.