Så har vi då hört fredspristagaren tala. Talet som tal var - förstås - briljant. Men inte bara det. Det var intelligent, man kan se hur Obama och medarbetare våndats. Freden kan betraktas som svaghet, bomber i huvudet på folk är mera macho.
Man kom inte ifrån känslan av hur Nobelkommittén vänt ut och in på sig själva för att samla argumenten och försvara sig mot kritiken. Torbjörn Jagland motiverade och exemplifierade, ändå kände man att man var mera angelägen om att få sola sig i Obamas glans än peka ut fredsriktningen. Ur den synpunkten fanns det ett drag av pinsamhet över Jagland.
Vad skulle då Obama göra i ett sådant läge. Givetvis tala mycket om Martin Luther King Jr. Man skulle kunna säga att - igen - solade sig Obama i Kings glans. Inte utan skäl. Det är just detta som gör honom till en spännande president.
Hur ska då en president som leder världens superpower och är överbefälhavare tala på en fredsprismottagning? Som han gjorde. Motivera kriget, tala för hemmapubliken, för alla soldater han sänt ut i krig. Men inte på ett bombastiskt sätt, snarare prövande, etiskt och faktiskt ödmjukt. Först ge motiv för kriget, avgränsa rimlighet i krig - ett heligt krig är aldrig ett "Juste War". Sedan tala om freden, om respekt för människor. Obama hör till de få som vågar prata om religionens roll både som konfliktkälla, men också som källa för fred. Hans bestämda avståndstagande från att heliga krig aldrig kan vara ett rättfärdigt krig är en bra markering - därmed kritiserar han både islamister och Bush. Annars talade han gott om Nixon och Reagan - man måste se till att "fienden" har en bra väg att gå.
Klart godkänt. Såsom läget nu var.
Möjligen kan man säga att Obama fick priset för att han efterträdde Bush. Men visst förpliktigar det.
Och det är ingen nyhet, priset syftar framåt till ansvarstagande, inte bara som beröm då allt är slut och färdigt. Men vissst klingar namnen lite olika; Mandela, King, Arafat, Obama...
Det är väl inte heller en nyhet att krutfarbror Nobel och Obama har en del ihop. Ibland är krig nödvändigt - men löser det fler problem än det skapar? Jag har inte svaret.
1 kommentar:
Missade talet idag. Missat titta på nobelfest och alltihop så morsan blev upprörd på mig. För det ska man tydligen se. Ska leta upp det på nätet. Jag gillar Dr. King och Ruby Dee, en kvinna i hans närhet som också är en bland de som arbetade för rättigheterna. Hon är nog inte så känd här i sverige tyvärr. Men favoritbiblioteket på Fyren har köpt hem My one good nerve. Biblioteket i Sthlm har också ett ex av hennes teatermanus. PA jag tror faktist att du skulle tycka om hennes tankar och språk o allt.
Jag undrar vad Martin Luther King hade gjort och sagt idag om han inte hade dödats. Ruby Dee lever fortfarande och kämpar på.
Hej, hej!
//Ad Hoc
Skicka en kommentar