söndag 31 januari 2010

"Vi kan väl inte hjälpa att folk röstar på oss..."

sa mannen i ANC, Sydafrika, när jag ställde det näsvisa frågan om när alliansen av skiftande politiska partier och intressen i ANC skulle bli mera "normala partier" Mannen jag talade med, och jag, vi vår båda medvetna om demokratins kvaliteter, och hyllade dem. De förutsätter möjligheter för en opposition att hota regeringen.

Med över 70% i valmansstöd fungerar inte denna "saneringsmöjlighet", men mannens motfråga var helt enkelt rätt. I detta ligger demokratins inbyggda dynamik (och dilemma); man värnar ett system som går ut på att stödja principen om att man ska kunna röstas bort sig från makten, men strävar efter röstmaximering och ökat valstöd. Man söker majoritet men värderar styrkan i minoriteten.

I politiken går detta att hantera. I kyrkvärlden är det än mer komplext.

Jag tror att den kristna tron mår bra av minoritetsställning. Den inneboende kraften i det Guds rike som kyrkan gestaltar är en motkraft; mot makt, utarmning, kommersialisering... Samtidigt finns där ett starkt missionsdrag; "kom ni alla...", "gör alla folk till lärjungar..."

Det är därför maktfullkomligheten blommar ut och evangeliet hotas i ett statskyrkosystem - vi har sett det genom kyrkans hela historia.

Så - hur kan vi förhålla oss till styrkan i att vara i minoritet och samtidigt välkomna alla till oss?

Läs Bengt filosoferar och pastorns Ingridienser som reflekterar kring närliggande ämnen - finn dem i min blogglista till höger.

3 kommentarer:

pastorns Ingridienser sa...

Det finns tydliga undersökningar som visar att det är nästan bara när de kristna blir förföljda som kyrkan växer. Med andra ord, när kyrkan vågat stå upp för den annorlunda makt som Jesus stod för. När kyrkan vågat stå upp, protesterat mot maktförtryck, aktivt ställt sig på de små och svagas sida - inte bara "innanför" kyrkväggarna, utan också ute i samhället. Då reagerar makten, samhället, och vi blir förföljda. Vad jag menar är att det är väl inte förföljelsen i sig som göra att vi växer, utan att vi faktiskt då vågat leva evangelium!!! Det är då som Jesu kärlek syns och känns.

Monica sa...

"Jag tror att den kristna tron mår bra av minoritetsställning."

Jag tror det också. Bra skrivet.
//Monica

Bengt sa...

Det blir i alla fall en anna infallsvinkel om man är i underläge. Vi drar olika slutsatser om "många kommer till kyrkan", än om få gör det. Tröskelhöjden förändras. Den lilla kyrkan sänker antagligen trösklarna och vidgar gränserna. Alternativet är att bli en sekt.