diskuterar tydligen danska teologer. Här. I Norge diskuterar man äktenskapet, inspirerade och skrämda av de svenska besluten.
America´s Cups båtar ligger i stiltje och väntar på att få segla.
En gammal kollega hade en frispråkig och lättsam syn på helvetet. Det fanns inte. Han hade snuddat vid det i en predikan och en dam kom fram till honom efteråt och var upprörd. "Om helvetet inte finns, varför är jag då kristen?" undrade hon.
Inte är jag kristen för helvetets skull. Alls inte. För Jesu skull. Vill gemenskap och är inbjuden till den.
Frågan intresserar mig.
Tänker mig döden som att vi "går ur tiden". Saknas tid vänds alla begrepp upp och ned. Inte ens platsen finns. Tid och rum är jordelivets fängelse. Utanför tiden upphör då, nu och sedan. Ett evigt nu infinner sig. Jesus talar själv om hur drottningen av Saba ska uppstå med denna tidens folk.
Så står vi där, inför tronen. I det eviga nuet. I det strålar centralplatsen, tronen - Gud. Ett fantastiskt möte. Det är nu det händer. I denna miljö tillåts vi välja. Domen.
Min enkla tro är att det finns två vägar. Den ena kallar vi ofta himlen, orden har sina begränsningar. Den andra "den eviga döden" - eller helvetet. Om det är så att Gud då sorterar - är vi i trygga händer. Beslutet kan inte överklagas.
Mer tänkbart är att två dörrar öppnar sig. Genom den ena följer vi Gud, genom den andra vänder vi ryggen åt Gud. Det är ett juste val, och ett möjligt val.
Jag har så svårt att tänka mig trängsel i den av dörrarna som vetter mot mörkret. Men det är rimligt att valet finns. Egentligen uttrycker det både kärlek och respekt.
Jag tror att det är öde i helvetet.
6 kommentarer:
Då kanske Norska kyrkan får mer att grubbla igenom efter Church of Englands ärkebiskops tal till synoden igår där han bla ber om ursäkt för sitt beteende mot kristna hbt-personer.
/Ingela A
PA... ärkebiskopens tal. Vad tror du om det? Är det ett tal som kan andra kyrkor utanför storbritannien kommer att lyssna till? Jag upplever det lite lurigt. Eller är jag helt enkelt bara ovan att höra en hbt-motståndare som varit rätt elak och högljud i saken plötsligt ber om ursäkt. Vad är haken liksom?
Läste en bloggare som menar att han bara försöker martyra sig och kyrkans konservativa vinge.
Nu råkade jag väl inte hålla mig till ditt blogginlägg riktigt men jag påstår att jag ändå lyckats få ihop denna kommentar med din mening ang Norska kyrkan.
/Ingela A en gång till men nu ska äta lite och åka till jobbet
Helvetet är väl där Gud inte finns. DET måste vara ett helvete. Eftersom Gud inte kan tvinga någon till sig(kärlek kan inte tvinga) så måste där rimligtvis finnas ett alternativ; helvetet. precis som du säger; till och med ett sista val att få vända Gud ryggen. Men jag har svårt att tänka mig vem som skulle välja det när man står öga mot öga med Kärleken själv. jag tror också det är öde i helvetet.
Att skrämma folk till himmel eller helvete är befängt. Kärleken skrämmer inte. den befriar.
Jatack, till Guds eviga nu- det är väl det som är kairos, motsats till kronos?
Jag minns när jag var tonåring i Västerås. Vi var några stycken från olika samfund som gjorde mycket skoj. En gång var det en tjej från pingstkyrkan som plötsligt föll ner i massa spasmer och berättade att det var onda demoner som anföll henne. Jag som trettonåring blev väldigt rädd. Pratade länge med min pappa efteråt och efter den händelsen inser jag att det är rätt kenpigt att tro på en allsmäktig och kärleksfull Gud och samtidigt tro på demoner eller helvetet. Mänskligt påfund och visar oss vår fantasilöshet.
I helvetet (om det finns) är det ingen som tar emot dig eller hälsar välkommen. Inte ens någon med horn eller eldgaffel.
På ett konfaläger för länge sedan hörde jag en av de andra ledarna uttrycka sig ungefär så här om helvetet "Det är att leva utan Gud här i livet".
Så tänker nog jag med och tror inte på ett helvete efteråt. Tänker mer som pastorns Ingredienser.
Anci
Skicka en kommentar