Den kristna tron kan uppfattas som ett etiskt system; ytterst beskrivet i det dubbla kärleksbudet: Du ska älska Herren din Gud och din nästa som dig själv. Och det du vill att andra ska göra mot dig ska du göra mot dem.
Den kan ses som en rörelse; Gud har en mission och använder sin kyrka.
Den kan ses som en förening; vi har köpt (fått) biljett till himlatåget.
Och den kristna tron kan ses på en mängd andra sätt.
Ser fram mot den diskussion som jag är övertygad om drar igång när nu Jonas Gardell får tala fritt i våra teveapparater. Artikel i Dagen här.
Vill nu gärna gifta ihop den debatten med frågan om en ny kyrkas namn. Nu, 2010 står vi inför den fantastiska möjligheten att föra ett alldeles friskt samtal om vem Gud är, vad Jesus vill, vart tron bär oss och vilka signaler vi sänder till människor som väljer att vandra med oss.
Jonas har, som ingen annan i vår tid, fått dessa frågor att lyfta, men inte utan invändningar. I samma andetag kommer frågorna om homosexualitet på bordet (och frågan om samkönade äktenskap). Det handlar om bibelsyn och om läs- och tolkningstraditioner.
Jag har vid flera tillfällen i den här bloggen gett min syn. Inte minst tycker jag att resonemanget om Grindvakten har stor relevans.
Erbjuder vi vandring, eller står vi som passpoliser vid kyrkans gräns (och i så fall med vilken rätt?)?
En generös kyrka som liknar Jesus - hur möter den människor? Och vad heter den?
2 kommentarer:
Ja tron förändras hela tiden, så har det varit och så kommer det att förbli. Vi är på vägen. Tack o lov för det !
Skall bli spännade att följa serien med Jonas G.
Skicka en kommentar