tisdag 9 mars 2010

Jag talar för min fru

sa den nygifte kungen i reprisen i går - 34 år senare - när han slank ur det förberedda talet, från balkongen vid slottet, till undersåtarna, på Kvinnodagen.

Som det kan bli...

Det är lätt att tro sig tala för någon annan. Göra sig till tolk för - det ena och det andra. Freire lärde oss att medvetandegörat bara kan komma inifrån, så växte folk- och demokratirörelserna fram. Människor talade för sig själva.

Språkrör kan vara i grunden feltänkt. Bara jag vet vad jag tänker.

5 kommentarer:

Erica sa...

Ja, det är lite förmätet att tro att man vet vad andra tänker. Vi är nog alldeles för komplexa för att sammanställas

Anonym sa...

Du har rätt. Så rätt. Men ibland måste majoriteten tala för minoriteten, för att ändra normen, tror du inte det?

Tänk själv/ Läsa i livet sa...

Låta minoriteten tala inför majoriteten är nog bättre.

Anonym sa...

Fast ibland orkar man inte, om man är abnorm eller minoritet...

Anonym sa...

Vi behöver nog göra det tillsammans. En av mina sorger är att familjmedlemmar och vänner lämnat kyrkan i någon slags protest... det är inte säkert att det hjälper den som väljer att stanna kvar. Man kan vara hur modig, talför som helst men till slut orkar man ju inte, därför behövs många röster-mot diskriminering, orättvisor etc. Börjar titta på vad vi har gemensamt... utan att för den skull ta bort det som gör oss till de vi är. Same, same but different.
/Ingela