Update on JG: Tisdag kväll.
Väljer att förlänga just denna bloggpost med Gardell i Oh herregud. Två notiser: Det ena är att han ställer precis rätt fråga: Vem är Gud - hur får jag ihop mina bilder av Gud. Detta är människans fråga sedan hedenhös och strax innan. Det andra man kan fundera över är hur han läser Bibeln? Den läsarten har han dock gemensam med många kristna fundamentalister, så därför blir frågor som ställs så viktiga.
Alltså. Är glad över programmet, hoppas nu att många ger sig tillfälle till ett djupnande samtal.
Den gardellska bibelläsningen och den hastigt hopfådda hedersdoktorhatten finns det väl dock anledning att diskutera mera ingående.
Bibeln har många skikt, kommer ur människors erfarenhet av att söka Gud, den frågan tangerar Jonas. Men texterna i Gamla testamentet som JG refererar till spelar fler roller, och ingår i ett identitetsbygge, inte främst av religion utan av bilden av ett folk. I den diversifierade röran av olika folk innanför Medelhavets innersta strand kämpade man med sin identitet och särart. Bibelberättelserna är i hög grad redskap i att värna ett av dessa folk och, ofta i efterhand, rekonstruera vitala symboler; lagen, tabernaklet, prästfunktionen, offret, templet. I Konungaböckerna ser vi tydligast hur detta reformarbete genererar symbolik som ska tjäna enandet. Det kulminerar hos Hiskia och Josia.
Därför måste Bibeln förstås i ett sammanhang där man söker bitarna som passar med helheten; en skapande Gud, som identifieras som Seendets Gud, som passionerat stöder sitt förslavade folk - mer än de morbida nationalistiska uttrycken för erövringar och folkmord.
I Jesus får hela Bibeln sin kärna och stjärna. Så måste den läsas.
Ska fortsätta att följa Jonas. Samtalet är av högsta värde.
Tidningen Dagen har idag ett referat av andra tidningars recensioner. Här.
Dagens egentlgia post: Mogen tro och frågan om (hur) Jesus lever
Vi fick ett intressant samtal om min bloggpost om Allas kyrka. Här. Jag följer också den konservativa bloggen klassisk baptism (kb nedan). Här försöker jag nu gifta ihop dessa två samtal.
I bloggen kb talar man gärna i termer av helighetens återkomst och om en tro som vet. Mycket är dogmatiskt buret, det verkar som om det finns ett facit tillgängligt.
I samtalet kring Allas kyrka kom det också att handla om ”rätt tro”. Kyrkan/församlingen är ett slags vägvalsvakt. Ur ”den rätta läran” kommer ”det rätta livet” och det verkar som om det alltid finns någon som har yttersta auktoritet för att uttyda dessa båda.
Kyrkohistoriskt kan jag bara säga; Tertullianus skulle ha jublat! Han försökte judicifiera kristentron, göra lag och paragrafer av den. Mot honom stod två andra av kyrkofäderna; Origenes med sin mera allegoriska, symboliska kristendomsförståelse och Irenaeus som sökte Guds avtryck i tillvaron och människornas liv. Människa först, sedan kristen.
I västerländsk tolkning, särskilt den protestantiska, har vi nog påverkats mer av T än I och O. Kanske O är mer modernistisk, I är lite svårare att tydligt definiera, medan T är enklare; en lag är en lag är en lag.
Dessa tre, fast 1800 år har passerat, duger än som tolkningsnycklar för kristen tro. Om jag förenklar lite ser det ut som tre sammanhang: en lite småflummig, man tror som man vill (Origenes – som skulle gråta vid denna beskrivning), en som ser sökandet som granne med tron (I.) och den tredje som vill veta, lägga fast normen, beskriva den auktoritativa Sanningen. (T.)
Alla tre paradigmen fick rum i kristentron, då. Borde de inte det också nu? Vi kanske är så olika att de allesammans behövs. Kanske i olika skeden i livet.
Ytterst verkar det som om tron på en levande Kristus fungerar som vattendelare. Möter vi eller möter vi inte en Jesus som lever? Ska Ordet tolkas som lag, symbol eller bidra till vandringen mot djupen?
Det är möjligt att min tro är banal. Men jag tror på mötet med en levande Jesus. I bön, bibelläsning och tillsammans med andra lärjungar söker jag mig mot djupen, ibland till djupare förståelse, någon gång till en känsla av stark samhörighet, ibland till ett mera försiktigt konstaterande; jag förstår dig inte?
Kb citerar Paulus när han talar om att vi nu ser som i en (dåtida) spegel, men sedan ska vi se ansikte mot ansikte… och de talar om barnets och den vuxnes (mogna) tro. I det avseendet tror jag inte att tron är annorlunda än resten av livet.
Min gamla tvärsäkerhet har fått sina törnar, tycker själv att det var skojigare när jag tyckte att jag visste, men inser nu att det måste ha varit jobbigt för min omgivning. Att lämna öppet för andra tolkningar och skilda perspektiv ser jag idag som en rikedom.
Därför har min tro förenklats; hur möter jag den levande Jesus som jag beslutat mig för att följa? Det ser ut att vara en vandring som öppnar sig för oväntade möten, djup sorg, stor glädje, mycket eftertanke. Själva respekten för Jesu liv, då och nu, gör att jag gärna håller öppet för tvärsäkra bedömningar, ser att Jesus bröt sin tids konvenans, också mot det religiösa etablissemanget. Skulle han inte göra det samma idag? Barn, kvinnor, ockupationsarmé och quislingar fick mötet med Jesus, medan de religiösa etablerade funderade på hur de skulle kunna döda honom.
Jesus talar om och är det nya som vandrar in, Guds rike. Jag tror att det är mer annorlunda än vad vi kan tänka…
PS. Du kanske inte orkat med min vandring genom Bibeln. Nu uppmuntrar jag dig att i varje fall haka på Johannesevangeliet. Här finns avsnitt 1, och här avsnitt 2. DS
33 kommentarer:
Jag tycker om att samtal om tron och det är intressant att lyssna till andra och lära sig, ändra sig och växa. Men ibland blir jag ledsen. Idag är jag ledsen. Jag vet att det inte är bra att säga så i en debatt.
jag har en relation med Jesus. jag lever för att den ska fördjupas varje dag, att jag ska växa till i tro och kärlek. Men, jag vet inte allt. jag kan inte allt. Men, jag älskar jesus. jesus älskar mig. och jag vill, med Jesu kärlek älska alla. Jag har inget behov av att trycka ner någon. Och jag vill inte bli nertryckt heller. ibland låter det som en del inte tror att jag inte ens tror på Jesus.jag är ledsen. tillplattad.
Så klart det är en rikedom, att du har fömåga att våga öppna dig även för nya tankar. Det är ju det som avspeglar en människas förmåga att vara här och nu. Jag tror de enkla svaren är för dom som inte orkar med osäkerhten. För i alla tro måste det finnas en viss uns av osäkerhet som harmoniserar med det som känns säkert. Tvärsäkerhet handlar inte om att se, det handlar om att försvara sin blindhet anser jag.
Insåg att jag lät väldigt tvärsäker ;-D
PI: På en gång är relationen med Jesus personlig, ingen kan trampa på den (men det görs försök, vi vet det!) På ett annat sätt är den alltid satt i relation till andra, Jesus och lärjungarna är inte en tillfällighet - det är ett aktivt och dynamiskt sammanhang. Vi spelar roll i varandras liv.
Jag tycker att det verkar som om vi gör det så outhärdligt komplicerat, de som står med passare och linjal ställer till det.
Jesus lever - det är kyrkans enda budskap. Våga vandringen med honom.
För mig är det påfallande hur lite initiala krav Jesus ställde på lärjungarna. Samtidigt blev kraven enorma då de lämnade sina nät och Följde Honom. Det är i det spänningsfältet vi lever, och ska låta andra leva...
Tack PA för ett läsvärt inlägg.
Intessant med de tre olika kyrkofäderna och deras olika syn.
Jag har haft olika skeden i livet med olika synsätt men tror jag blivit öppnare med åren.
Jag har svårast för Tertullianos.
De som har funnit den absoluta bibeltolkningen och kärlekslöst använder den som ett vapen är jag rädd för. Benny Fhager
Det är intressant att komma ihåg att Tertullian lämnade/fick lämna Kyrkan på slutet och gick med i en sekt. Origines blev fördömd för sin syn på vem Jesus var/är. Ireneaus var med men så var han också först av de tre och väldigt tidigt ute.
Av detta kan man säga att även om Kyrkan har haft en bredd som är mycket större än vad som ofta sägs så drar den också gränser...vilket är nödvändigt.
Jag förstår inte varför ingen vågar säga och tänka och skriva gränser...i Jesus förkunnelse, i Paulus pastorala arbete och Bibelns generella budskap? Är det kärlekslöst att dra gränser är Jesus kärlekslös. Är det att trycka ner att påkalla synd trycker Jesus ner. Jag får en känsla av att den Jesus som lyfts fram och upp på många sätt i debatten om en ny kyrka är en fantasi-Jesus som speglar personliga tänk istället för Bibelns tänk. Var finns de som vågar se Jesus som ställer krav men älskar alla? Som leder Paulus och Kyrkan att leva rätt och omvända människor?
Är inte Jesus grundläggande förkunnelse om omvändelse att dra en gräns och att vara "grindvakt"?
Andreas: Han sa "Följ mig". Vi behöver inte vaka över gränserna, bara följa.
Jonas Gardell var bra. Man måste närma sig sanningen och det heliga med lekfull distans och humor och det tycker jag han gör.
Jonas Gardell och andra som tycker som han, verkar gilla Jesus, men bryr sig inte om vad Han säger utom några utvalda ställen.
Ändå har Jesus själv tydligt flera gånger sagt att den som tillhör Honom är den som hör vad Han säger och gör Hans vilja. Han säger ju att det på den yttersta dagen skall komma människor som säger sig tro, men Han skall säga att Han inte känner dem.
Jesus har tveklöst gett sitt stöd till både lagen, buden och profeterna i GT.
Man kan därför undra vad Jesus tycker om deras Gudsbild och Jesusbild. Men de kanske inte bryr sig om vad Han tycker......
Lelle, du skrev så här:
"Jonas Gardell och andra som tycker som han, verkar gilla Jesus, men bryr sig inte om vad Han säger utom några utvalda ställen."
Jag finner det osannolikt att det finns NÅGON som INTE tillmäter olika bibelverser olika vikt och anser att det finns vissa saker som helt enkelt är viktigare än andra. Man gör en bedömning/tokkning av vad som är själva kärnan och har det som utgångspunkt. Det gäller även sk konservativa kristna.
Att kristna dessutom inte är eniga i sin bibeltolkning, är inget nytt under solen. Sedan finns ju olika sätt att se på Bibeln och dess texter, och där tycker inte alla kristna lika. Vissa menar att man måste ta hänsyn till den tid och miljö som Bibeln kom till i, och att vissa saker ser vi annorlunda på i dagens Sverige (exempelvis kvinnans ställning, och att när två personer gifter sig så är de två jämbördiga individer och att mannen inte automatiskt ska styra över kvinnan). Så var det ju inte i den tid och miljö som Bibeln kom till, men trots det finns det bland svenska kristna starkt stöd för att kvinnan ska vara jämbördig mannen och inte ska underordna sig enbart pga sitt kön.
Så finns det NÅGON i Sverige som lever precis som det beskrivs att vi ska göra i Bibeln?? Är det realistiska förväntningar att vi ska göra det tycker du? Klarar du det själv, Lelle?
PA: Vi är inte Jesus så vi kan inte säga att folk ska följa oss, eller hur? (Även om Paulus säger tvärtom, vilket ger eftertanke)
Då säger vi "följ Jesus". Det är bra. Men det är för teoretiskt. Det är för diffust. Men det är inte Inkarnation. Jesus lämnade världen en kyrka för att världen skulle kunna fortsätta att följa Jesus konkret. Kyrkan är Jesu synliga kropp/fortsatta Inkarnation.
Varför du envisas med att dra upp hbt-frågan överallt (det är knappast Bibelns prioritering eller samhällets största behov) eller uttrycka dig i liknande stil som Klassisk baptism fast tvärtom är för mig svårt att greppa.
Jag förstår att du menar att det är att följa Jesus att kasta ut etiketter som "konservativa" eller bunta ihop "fundamentalister" med ateister, men vem är en fundamentalist? Vem är "konservativ"? Är jag ? Varför? Vem bestämmer etikettens innehåll?
Är dom(vi) verkligen fiender att tränga bort/undan därför att det är modernt eller en övertygelse om deras/vår felaktighet?
Jag förstår också att du anser att det är att följa Jesus att acceptera och välsigna hbt-frågan/människor som om hbt är lika ok/heligt som heterosexualitet.
Hur kan en kyrka visa världen Jesus om då jag menar att ett sådant liv och en sådan tro inte är att följa Jesus utan tvärtom...och att följa Jesus innebär bland mycket annat (och viktigare) att t.ex. utlevd hbt livsstil är syndigt och inte förenligt med kristen tro/liv?
Kan den nya kyrkan som du säger ska "Följa Jesus" verkligen hålla för att två motsatser är lika rätt och sanna? Att Jesus "går" åt två håll?
Är inte du lika mycket en grindvakt isåfall som hävdar att "konservativa" och "fundamentalister" har fel som "bygger sina små bekväma världar" och inte vågar vandra med den uppenbarade Jesus?
A: För mig är det tydligt. Vi är inte anhängare av en död lära, vi följer Jesus. Det är ett relationellt val och Jesus kallar också oss. Kyrkan är ett av avtrycken av Guds mission. Vi står i och till tjänst.
De gränsdragningar som många ägnar sig åt skapar fokus åt fel saker.
Vi har människor i vår gemenskap som är homosexuella. Jag ifrågasätter inte dem, men är övertygad om att de är Guds skapelse.
Vårt uppdrag är att vandra med Jesus - det tar oss till positioner som kräver omtanke (dubbeltydigt).
Enstaka bibelord får inte hindra den missionen.
Tii slut blir det en konflikt mellan det skrivna ordet och Jesus själv. Det valet är relativt enkelt för lärjungen.
Släpp bokstaven, lev med Jesus./PA
Och hädanefter blir vägen väglös! Det är alltför många som inte vågar ta ett enda steg i ett väglöst landskap. Orden blir en trygghet, innebörden skapas från den yttre verkligheten. Om vi ser efterföljelsen utifrån en implicit kontext vart leder den då …
@PA ta lite paus och läs ökenfäderna! Bra långsam lektyr i fastan.
/Fulica
@PA: Du drar ju också gränsdragningar som i dina ögon inte visar åt fel håll utan rätt håll...vi ska innesluta hbt i den nya kyrkan. Det är en gränsdragning som utesluter en hel del människor. Varför är den gränsen ok men inte andra?
Att Gud har skapat alla människor är en självklarhet för en kristen men det innebär knappast att Gud har skapat alla våra beteenden, "inclinations" och/eller val. Alla är skapade men alla är också syndare och inte har Gud skapat synd?
Jag tror inte att det handlar om bokstav eller Jesus. Jesus är ju faktiskt Ordet. Vi måste behålla bokstaven men också förstå dess mening. Fariséernas misstag var att bara se bokstav. Idag ser många bara meningen (typ. en tro utan historisk grund). Vi måste behålla både bokstaven och meningen, Jesu ord och handling. Att sedan välja ut "enstaka" Bibelord som ska köras över eller glömmas är knappast "att inte dra gränser".
Att säga att man väljer Jesus över bokstaven i fråga A men inte B (A=homosex, B=ljug inte) är inte en vandring med Jesus. Det är en vandring med sig själv där Jesus får vara med i mån av plats.
Bakom ordens och formuleringarnas dimma finns det en klarhet och tydlighet som är så enkel att ett barn kan förstå vad rätt kristen tro och liv är. Varför lägga dimridåer på vissa ställen men inte på andra?
Våga bokstav OCH mening. Vandra med Gud som är helig OCH kärlek. G(l)öm inte Bibelns Jesus.
A och F: Intressant att ni från rätt skilda utgångspunkter drar samma slutsatser. Respekterar det. Vägen med Jesus är varesig ny eller obefolkad, den är relationellt och andras erfarenheter lyser vår väg. Men vi tillber inga läror och ingen from idé...
Om människor känner att deras känsloliv styr dem av någon av samma kön kan jag inte se att vi ska stänga dem ute. Om det finns människor som vill det (stänga ute) är det inte utetängarna som diskrimineras.
Undrar om pastorerna har för lite å göra, måste ju ta en massa tid och sköta sin egen blogg och så kommentera alla bloggar och kommentera och kommentarer. Bevaka vända och vrida. Fattar fortfarande inte vad som är problemet?
Vi pastorer ar tid för det cl upplever som viktigt och nödvändigt. En bloggdebatt är ganska dålig på att vara ett forum för debatt men det innebär inte alltid att man ska undvika den.
Har du inte förstått problemet än råder jag dig att läsa denna blogg kontra klassisk baptism. Problemet blir tydligt om du ställer frågan "vem är Jesus?".
/Andreas
Förstår inte. Blir ledsen. (Vet att jag är sen.) Varför ska jag alls bry mig om den nya kyrkan? Den kommer precis som de andra utesluta. Den dagen en "konservativ" utesluter skilda, dominanta kvinnor osv kan jag kanske respektera personen i fråga även om jag inte håller med, då ser jag konsekvens, då kan jag tala. Nu är det bara allmänt uteslutande, allmänt dravel. Andreas Kjernald, du är inte konsekvent i ditt fördömande, bestäm dig. Pa är åtminstone konsekvens i sitt öppna tänkande, det är logiskt, det hänger ihop.
Suck, jag har börjat tappa hoppet.
@anonym: Jag skrev ett inlägg där jag försöker bemöta dig men det kom bort. Jag försöker igen. Ursäkta om det blir två inlägg.
1. För det första, du kan nog känna dig trygg i att den nya kyrkan med största sannolikhet kommer att inkludera hbt på alla sätt, om man ska gå efter de kommentarer som ledande personer i processen har gjort.
2. Varför det är logiskt och konsekvent att utesluta dominanta, skilda kvinnor därför att man menar att utlevd hbt är syndigt är för mig svårt att se. Var i Bibeln drar du den slutsatsen?
3. Du skriver "allmänt uteslutande" och "allmänt dravel". Kan du vara lite mer tydlig, jag förstår dig inte. Tycker du att allt jag skriver är fel? Varför? Vilka motargument ger du mig?
4. Det är en gåta för mig att det ska vara så svårt för människor att förstå att det INTE är fördömande att kalla synd för synd och syndare för syndare. Jesus gjorde det. Paulus gjorde det. Petrus gjorde det. Kyrkan har gjort och gör det. Bibeln gör det. Det är liksom själva poängen...att alla är syndare men att frälsning/räddning från synd till heligt liv finns genom Jesus. Jesus till och med uppmanar oss att bedöma och att vara våra nästas medhjälpare att visa på synd och erbjuda Jesus som frälsare. Missar man poängen att endast Gud är helig och att människor är oheliga i behov av räddning till helighet missar man hela Bibelns poäng, i min mening.
5. Jag tycker du har fel. Det är omöjligt att vara konsekvent i ett öppet tänkande eftersom man alltid stänger för vissa. PA, du och jag och alla andra utesluter människor oavsett om vi kallar oss för öppna eller slutna tänkare. Du utesluter t.ex. ateister från en ny kyrka (som medlemmar), antar jag. Jesus "uteslöt" många eftersom Jesus inbjuder alla men inbjudan innebär förändring och ställningstagande och det vill inte alla vara med om. Väljer man Jesus väljer man t.ex. bort sin rätt till sig själv och självstyre. Det vill inte alla.
Jag försöker vara konsekvent mot Bibelrordet och dess historiska tolkning. Kan du förklara hur du upplever min ståndpunkt här på bloggen som inkonsekvent gentemot det?
@andreas, vi är många som lever vårt liv långt ifrån din Bullerbyvärld. I vår värld finns det häxor, magdansöser, otrogna pastorer, menstruerande kvinnor, lesbiska, äktenskapsbryterskor, ateister och jag har mött dem ALLA i kyrkan, i gtj inom samma samfund som du tillhör. Alla har varit välkomna, ALLA har också funnit en stunds stillhet inför Gud.
Andreas: Vet inte om anonym väljer att svara. Kanske inte. Tyvärr verkar du inte förstå.
Gör så här; välj ut en av dina egna "synder". Det ska vara en som du gillar/eller lärt dig leva med, den är en del av din personlighet, din identitet. Du kan inte välja bort den, men du kan naturligtvis låta bli att använda den, om man klarar/orkar det, om det verkar rimligt/möjligt eller kanske önskvärt att förneka sin egen personlighet.
När du gjort det, då kan vi tala. Då kan vi lyssna till hur det låter när vi buntar ihop dig och ditt med girighet etc.
Än en gång visar det att människor som säger sig vara öppna väljer att sätta etiketter på människor dom inte förstår eller hålet med.
@F: hur du överhuvudtaget har en aning om min "värld" är en gåta. Var du med när jag bodde i Mississippi och delade mitt liv med aega, svarta ungdomar, delade ut mat till orkanoffer efter Katrina, jobbade på ungdomsanstalt med allt ifrån witchcraft till lesbiska, utnyttjade flickor. Var du där?
Du har så rätt att alla oavsett synd är välkomna till kyrkan. Du har så fel att man kan sitta/stå/möta med Bibelns Gud och låta sin synd finnas kvar. Har du missat evangelium att Jesus kom för att frälsa/rädda från all synd?
@anonym#2: vilken Bibel lär att synd är en del av ens personlighet? F.ö. har jag befunnit mig i precis en sådan situation som du efterlyste. Jag levde i heterosexuell synd, mötte bibelordet, fick hhälp av vänner att förstå, insåg mitt dilemma, kämpade, klarade inte av det själv, gick till Jesus, blev fri och räddad, lever nu inte i heterosexuell synd. Do I have your attention?
/Andreas
Egentligen orkar jag inte med den här diskussionen, men nu känner jag att jag vill berätta vad som stör mig näst mest (mest störd blir jag av alla som vill göra kyrkan till en "gated community"). Men näst mest störd blir jag när ex Andreas K låter som att den kristna tron inte får verkliga konsekvenser i vardagslivet för någon annan än honom själv. Jag kanske måste åka på studiebesök till Alingsås och kolla in vilka religiösa supermänniskor som har lyckats kvala in i gemenskapen. Hej från elisabeth
@Elisabet: du kommer att bli besviken om du letar efter supermänniskor i Alingsås. Men om du är nyfiken. på vad Gud kan göra med människor som lägger sina trasiga liv i Guds händer och upplever helande och seger över synden kommer du att bli glad.
Jag förstår dig inte, dock. Självklart får kristen tro genomslag i vardagen för mig och alla andra. Annars är det väl ingen mening? Vad menar du? Att jag som pastor inte förstår att tro och liv hör ihop? Att jag är okänslig för människors liv när jag jobbar med frivårdsungdomar som frågar om Gud i min lastbil?
Jag beklagar att mina åsikter och synsätt är det som stör dig näst mest. Jag hoppas att om vi möts att vi kan mötas som vänner ändå och debattera vad som är ett rätt kristet liv enligt Bibeln.
Ska vi kanske försöka låta bli att låtsas som om vi känner varandra och låta argumenten tala för sig själva? Jag stämmer nog dåligt överens med er (Elisabet, anonym, fulrica, anonym) bild av mig i verkligheten...och tvärtom.
/Andreas
@Fulica: Jag fick ditt inlägg även om det nu är borttaget. Du är väldigt arg läser jag. Frustrerad. Kanske sårad. Du tror att en feltryckning på min mobiltelefon (från vilken jag bloggade) var avsiktligt maktspråk. Ok.
Jag märker att ju mer jag skriver ju argare blir människor här, framförallt du. Argument byts ut mot personangrepp. Det hjälper ingen.
Jag har inte haft för avsikt att såra eller förarga även om mina åsikter stör. Jag är inte heller särskilt "blåögd" eller ond men eftersom jag nu uppfattas båda och som en "smålands kristen" (vilket man alltså inte bör vara) lämnar jag nu den här "icke-uteslutande" debatten. Jag förstår när jag inte är välkommen.
@PA-jag ber om ursäkt för min roll i att debatten här har spårat ur. Min önskan har varit att lägga fram sakargument för min ståndpunkt och berätta från mitt perspektiv. Det har inte gått så bra vilket beror antingen på min oförmåga att kommunicera eller på andras ovilja att förstå. Här gör jag mer skada än nytta och jag säger nu "tack och hej".
Vi har en fiende och det är inte vi,
Andreas
A: Vill verkligen inte att du ska sluta engagera dig eller lägga dig i. Har förut bett en kommentator sluta med det jag uppfattade som homofoba inlägg.
Jag hade hoppats att det skulle gå att tala om detta, och igenom detta. Men positionerna är som skulda kulturer, olika världar som inte kan språka samman. Det är för sorgligt. Se i övrigt dagens bloggpost.
@ Andreas. Det var klokt av dig att avsluta kommentar växlingen. Den spårade som sagt ur, framför allt mellan oss. Det är vi båda delaktiga i. Jag beklagar att du hann läsa mitt senaste inlägg innan jag tog bort det, vilket jag gjorde alldeles efter jag skrev det. Tänkte inte på att man kan prenumerera på inlägg och snabbt få upp det i mobilen. Jag vill bara säga att jag medvetet tog bort det för att jag själv insåg att jag tappade kontrollen i en slags upprördhet. Det var inte meningen att du skulle behöva läsa det. Det var inte heller bra att hoppa på dig med personangrepp. Jag ”känner” dig endast genom människor som är din närhet. Jag har hört dig tala i både privata och professionella sammanhang. Utifrån det har jag en upplevelse av dig som person. Den upplevelsen förstärktes nu av det du skrev på bloggen. Och jag blev mycket riktigt arg. Jag är arg på hela den här hbt debatten och nu råkade du stå i skottgluggen för mina känslor. Jag ber om ursäkt för detta. Jag är inte frustrerad eller sårad.
/Fulica
Ursäkta Andreas att mitt svar dröjde. Det jag menade med mitt inlägg var att jag ofta förvånas av att en del väljer ut synder ur Bibeln som man står fast vid medan man inte trycker lika hårt på andra. Skilsmässa är ett bra exempel. Eller kvinnor som talar inför församlingen osv. Om man läser Bibeln som det står och inte tar hänsyn till någon kontext, då anser jag att det borde vara fler viktiga saker som borde lyftas av sådana som anser Bibeln vara Gods ord rakt av. Förstår du mig? Har försökt få flera människor att svara på just detta. Jag anser att konsekvens är viktigt, men få framstår som just det.
Jesus var en rebell i mina ögon, men något han inte gjorde var att gå på utsatta människor som inte skadade någon annan. Det är min bild av hbt-jakten. Man ger sig på människor som inte gör någon illa. Hur kan kärlek vara fel Andreas?
@F: vi är ok.
@anonym: eftersom jag har lämnat den här debatten svarar jag inte på dina frågor här. Dock är det bra frågor och jag är absolut öppen för en fortsatt "dialog" kring dina frågor men i så fall via mejl. Min adress är: andreas@kjernald.com om du vill fortsätta att "prata".
Vi "hörs" där om du vill.
/Andreas
Skicka en kommentar