Har nu lagt ut del två i min serie om postkristendomska på min bibelblogg. Här.
I "postkristendomska" handlar det ju inte om att väja för vår tros stora horisonter, men göra sig beredd att på nytt berätta våra kärnhistorier. Vi rör oss med det transcendenta, det osynliga. Som tevevågot, förnuft, kärlek, intuition, stämningar... och allt det andra som vi redan accepterat gränsar till det som är vår synliga värld.
Det finns en finurlig historia och en gammal kapten som inte trodde på Gud. Han kallade upp besättningen på däck när de gled in i Göteborg, pekade på Masthuggskyrkan och sa till manskapet: ”Ser ni kyrkan?” Manskapet nickade. ”Alltså finns kyrkan, ser ni Gud.” Mannarna skakade på huvudet. ”Alltså finns inte Gud.” Då var det en av besättningen som steg fram. ”Ser ni kapten?” De andra nickade. ”Ser ni hans förstånd?” De skakade på huvudet...
Var det inte den ryske kosmonauten som försökte vinna poäng genom att konstatera att han från rymdkapselns fönster kunde konstatera att han ingen Gud såg, med samma ingång som kaptenen.
På söndag firar vi också nattvard. Har gått igenom nattvardsordningen och försökt tvätta den till postkristendomska. Är säker på att jag inte lyckats. Men själva ansatsen var nyttig åtminstone för mig. Tala om det stora utan de "magiska orden".
Tror att nåd, barmhärtighet, rättfärdighet är sådana kodord som inte omedelbart kommunicerar det vi tror. Å andra sidan får vi inte bli för pratiga och tillrättaläggande, och framförallt inte banaliserande.
Postkristendomska är inte enkelt...
.
4 kommentarer:
Ett tips för gtjordningar, predikan, böner m.m: Låt konfirmander/tonåringar formulera. De har bra ord som inte är "kyrkliga"
Jag vill se mer konkreta exempel också... leta efter uttryck som finns utanför kyrkan. Att inte bara se framåt utan faktist se det som är/pågår just nu (inte sen) mitt framför ögonen på oss.
Jag tror en "remix" av språket och tillåtande av nya uttryck är helt nödvändigt. Alla har rätt att få höra det viktigaste bli talat på sitt eget språk.
GF söker väl nån "profetisk" inspiratör? Fråga barnen. Där finns så himla mycket ideer och nytänkande eftersom dom inte är så stagnerade i sitt tänk.
/Ingela
Tack, tror att språket ständigt lever, men risken är att det slutat förändras i kyrkan. Barnen och de unga har ett tolkningsföreträde, de kan dagsspråket, MEN, om nu en gammal man får säga det, vi behöver broarna till innehållet. Vi har alltid två diken; det ena är högtravande och döljer djupen, det andra banaliserar, och slipar av. Vägens folk måste hitta Vägens språk.../PA
Jag tror som du PA. Inte uteslutande av något. Det är lätt att hoppa till andra sidan i sin iver att förnya, så man missar poängen med att också ha med historien och erfarenheten.
Skicka en kommentar