tänker på dem denna vakenhetens natt. Det trummar ihärdigt på grannbåtarnas master, kulingen viner kring varje krok som ställer sig dess väg. Det rycker i förtöjningstamparna, liknar mera Gröna lund än mitt älskade hav.
Man undrar, är du lite vredgad i natt lilla hav. Stingslig som febersjuk son eller dotter.
Vaknätter när barn skulle inväntas, Den Stora Vaknatten då första andedraget skulle tas, och de andra, då orons lampa brann i tonåringens frånvaro.
Vaknätter som förlängda sommardagar, eller i våndan över sprängfylld kalender.
De är olika de där vakans nätter. Hörde sommarprataren häromdagen. Talade bland annat om sömn, om vår upptagenhet med att försöka sova långa natten lång. Hur det var förr, man somnade av utmattning då skymningen föll, hade sedan lite konstruktiv vakenvila kring midnatt, för att sedan åter sjunka ner i sömnen till gryning väckte. Det intresserade mig.
19 m/s på Väderöarna här utanför. Kulmen ska komma i gryningen. Vakar. Vaka och bed, så sa de gamle.
1 kommentar:
Vakar över min ensamhet. Mitt rastlösa inre. En ensam gren är jag. Där seglar du min vän utan att nå mig i havets närhet.
Skicka en kommentar