lördag 28 augusti 2010

Ute och råddar en oönskad

kris. Som man på en gång är alldeles oskyldig till. Samtidigt som man är medskyldig på djupet.

Knepigt faktiskt. Men berör i djupskikten identiteten. Har tränat på identitetsförlust. Trodde aldrig att jag hade blivit så mycket riksdagsman - efter 12 år. Då (2006) kändes det som att bli avklädd. Lämnad utan skydd.

Nu handlar det om civilstånd. Ogift heter det formellt. Konstigt ord. Jag har ju gift mig, för länge sedan. 36 år sedan. Faktiskt. Nu är det tydligen game over. Så - vad är det nu man är? Ex husband. Ex make.

Identiteter kan i grunden inte negeras. Man kan inte vara det man inte är. Förstår ni?

Ytterst är identiteten att vara människa. Det är fint. Skapad av Gud. Vore kanske fint om man stannade vid det. Att vara människa. Resten är bonus eller extratjafs. Välj själv.

Nu - jag en människa. Inte mer. Inte mindre.








2 kommentarer:

Andreas Kjernald sa...

Är uppriktigt ledsen för er skull. Sorgsen.

Vill Gud fördela sorgen över sin kropp har mitt hjärta plats.

Fler ord kanske tynger mer.

Ber.

Erica sa...

Blir ledsen när jag läser det här och förstår att det är inget jämfört med hur det är för er. Vilken sorg!