I afton gavs - i Centrumkyrkan

SKÄRTORSDAG DET NYA FÖRBUNDET
Det var de svaga konturernas afton. Bara ett tränat öga kunde se skiftningarna, det var lätt att gå fel. Jag var på Safari i Sydafrika. Det hade blivit kväll, i nattens ljus flöt gråskalorna som gränsade till mörkret samman. Längst fram på jeepen satt en vakt som åtföljde vårt lilla sällskap. Rutinerat och snabbt svängde han en strålkastare in i buskagen längs vägen. Snabbt från sida till sida. Ingen annan av oss såg det han såg, men med ljuskäglan kunde han göra oss uppmärksamma på sovande giraffer, fåglar som kurade i skydd av mörkret och mängder av små sällsynta djur. Det tränade ögat blickade genom natten.
Petrus, den bredmynte, somnade när Jesus kämpade med sitt öde. Han orkade inte se kvällens allvar. Judas städade samvetet men drog en död över sig. Petrus lyfte svärdet men hutades åt. Kvällen sträckte sig ut över deras ork, kompetens och fattningsförmåga.
David kurade under sin flykt i grottan. Länge hade han nu kuvats av Sauls nyckfulla regim. Då händer det. Plötsligt har David Saul inom räckhåll. De är ensamma. Hämndens timme…

Psalm 22
För körledaren. En psalm av David.

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, jag ropar om natten men finner ingen ro.

Dock är du den Helige, till din tron stiger Israels lovsång. På dig förtrösta de våra fäder, de litade på dig, och du kom dem till hjälp. De ropade till dig och blev räddade, de litade på dig, och du svek dem aldrig.

Men jag är en mask, inte en människa, hånad och föraktad av envar. Alla som ser mig gör narr av mig, de hånler och skakar på huvudet: ”Han har överlämnat sig åt Herren, nu får Herren gripa in och rädda honom - han är ju älskad av Herren.”

Du hjälp te mig ut ur min moders liv, du lät mig vila trygg vid min moders bröst. Från min födelsestund är mitt liv i din hand, allt sedan jag blev till har du varit min Gud.

Dröj inte långt borta, jag är i nöd, och ingen finns som hjälper mig. Tjurar skockar sig runt mig, jag är kringränd av bestar från Bashan. De spärrar upp sina gap som rovlystna, rytande lejon.

Jag rinner bort likt vatten som slås ut, benen lossnar i min kropp, mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt bröst. Min mun är torr som en lerskär-va, tungan klibbar vid gommen. Du lägger mig i gravens mull. Hundar sam-las runt mig, jag omringas av en hord av våldsmän. Händer och fötter är skrumpnade, jag kan räkna varje ben i min kropp. De står där och stirrar på mig, de delar mina plagg emellan sig, de kastar lott om mina kläder.

Men du, Herre, dröj inte långt borta, du min styrka, skyn da till min hjälp!

Rädda mig undan svärdet, mitt liv ur hundarnas våld!
Rädda mig ur lejonets gap, mitt arma liv undan vildoxens horn!

Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder, i tempelskaran skall jag prisa dig. Ni som fruktar Herren, prisa honom, ära honom, Jakobs ätt, bäva för honom, Israels ätt! Ty han föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp.

Du är källan till min lovsång i den stora tempelskaran. Inför dem som fruktar Herren får jag frambära de offer jag lovat.

De betryckta får äta och bli mätta, de som sökt sig till Herren får prisa honom. Må ni alltid vara fyllda av livsmod. Hela jorden skall minnas vad som skett och vända om till Herren, alla folk och stammar skall tillbe inför ho-nom.

Ty kungamakten är Herrens, han härskar över folken. De som sover i mullen kan inte hylla honom, de som vilar i jorden kan inte böja knä för ho-nom.

Men jag lever för honom, och mina barn skall tjäna honom.

De skall vittna för nya släktled om Herren, förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten, ty han grep in.

Jesu ord på korset: ”Min Gud, min Gud…” leder oss rätt i den här psalmen. Vi får tänka oss att Jesus tänkte på hela psalmen, och att många av dem som lyssnade av judarna också kunde den.
De måste ha reagerat på några olika sätt:
o Ett handlar om den starka närvaron av David, den forntida kungen.
o Det andra handlar om den långa räckan av klagolåt. ”Men jag är en mask, inte en människa, hånad och föraktad av envar. Alla som ser mig gör narr av mig, de hånler och skakar på huvudet”
o Det tredje om uppmaningen till tillbedjan, och att leva i Gud: ”Men du, Herre, dröj inte långt borta, du min styrka, skynda till min hjälp!”
o Det fjärde tror, och det var Jesu information till dem: ”De betryckta får äta och bli mätta, de som sökt sig till Herren får prisa honom. Må ni alltid vara fyllda av livsmod. Hela jorden skall minnas vad som skett och vända om till Herren, alla folk och stam-mar skall tillbe inför honom.”


Lärdom 5. I det ensamma mötet – när nattens mörker står som vår fien-de – kämpar vi med själva uppdraget – ”Ske Din vilja!”