Inser att jämförelsen mellan Paulus och Arafat är lite halsbrytande. Men jag gillade Arafat också. Inte allt han gjorde, men den lille mannen hade en speciell utstrålning.
Små, delegationsodugliga, men storartade. Vad sägs om den?
Paulus var så upptagen i sin roll att han såg alla andra som understödjare. Men i sitt sista brev säger han att ALLA i Mindre Asien hade övergivit honom. Stackarn. Tror det känns så på ålderns höst. Mot alla odds tog många upp facklan, och förde den vidare.
Träffade Arafat i Gaza, men har inte tagit Paulus i hand... Tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar