GUDs Rike är nära

är det stora temat Andra Advent. Lite åt det här hållet kommer det att låta i predikan i Centrumkyrkan i Kållered söndag kl 11oo.
Droppen gömmer sig i regnet,
men regnet ser droppen
Trädet gömmer sig i skogen,
men skogen ser trädet
Ordet gömmer sig i språket,
men språket ser ordet
Niklas Rådström
Te Deum, från helgsmålet i går kväll.
GUDs Rike är nära. Det är den här söndagens tema. Och det är Adventets stora tema. Från förra söndagens jordiska bild av den tidlöst konungen som rider in i Jerusalem, till nästa söndags tema om Johannes dödarens rop - som ville binda samman Gudsfolket och det stora löftet om Förbundet till fjärde advents fokus: Maria.
Jesus, och sedan Paulus, har ett sätt att tala om Guds Rike som flyr undan. Det är litet som ett senapskorn. Det kommer. Och människor ska trängas för att komma in. Och när Paulus talar om Sonens rike talar han om hur GUD fört oss in sin älskade Sons rike.
I Nya testamentet är det den starkaste bilden för den Annorlundahet som Jesus presenterar oss för. Korset är den Stora presentationen - ofta liksom obegriplig för oss. Men det är också de nära bilderna. Inte minst då Jesus presenterar den ton som hörs i detta nya: Då han tvättar lärjungarnas fötter.
Kristen tro sitter inte främst i lära, eller bekännelse, eller i förkunnelse. Den sitter i hjärtat. Kanske finns det ingenting som är just så svårt: Att förändra sin utblick.
Det är så lätt att fastna i former, dogmer och läror. Och det behöver alls inte vara fel på dem. Men de kan hindra oss från att se djupet. Det var vad Niklas Rådström talade om i går på den annorlunda helgmålsbönen i SVT.
Och därifrån hämtade jag de inledande orden. Ibland behöver vi få konstnärens hjälp med att se. Att verkligen se.
För Jesus var ju detta den verkliga utmaningen: Att få ett dussin fiskare ifrån Galileen att faktiskt se. Och han har lika stora bekymmer att få oss att få syn på det han kom för att tydliggöra. Det är ur det här perspektivet som Paulus har skakat om mig. Han kunde tala om Jesus med utsiktspunkt från korset. Och därifrån fick han en bättre överblick. Och det blev verkligt och dramatiskt för honom.
Jag tror att det är detta som Jesus talar med Nikodemos om. Ni vet, farisén som kom till Jesus om natten. De båda männen visste i grunden allt om varandra. Jesus hade full kontroll på vad fariséerna tänkte och trodde. Och Nikodemos har en av Nya testamentets allra starkaste vittnesbörd. Vi vet att du kommer från GUD, sa han. Men, sa Jesus, man måste födas på nytt.
Nikodemos förstod inte. Förstår vi?
Jag brukar säga att det nog var omöjligt att förstå - före korset. Men det är just detta som Paulus så ihärdigt talar om. Vad innebär det att bli den nya skapelsen? Att ikläda sig den nya människan? Att ikläda sig herren Jesus?
Det hade varit lättare med bön fem ggr om dagen. En fastemånad nu och då. Men Jesus sa: Man måste födas på nytt.
Kristen tro - och konturerna av GUDs Rike - handlar otroligt lite om utsidan, och verkligt mycket om insidan.
1. GUDs Rike som ett senapskorn. Det är både litenheten och den luftiga volymen som gestaltar Riket.
2. GUDs Rike är som surdegen. Den bakas in i brödet och kan nästan inte längre urskiljas, men smaksätter och jäser alltsammans.
3. Vi förs in i hans älskade Sons Rike. Det finns inget annat sätt.