TÄNK SJÄLV: #7: Håll ut

7. Var uthålliga

Vår bön är att ni skall fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt Herren och på allt sätt behaga honom med alla slags goda gärningar när ni bär frukt och växer till i kunskapen om Gud. Hans härlighets kraft skall på allt sätt ge er styrka att alltid och med glädje vara uthålliga och tålmodiga, och ni skall tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som väntar de heliga i ljuset. Han har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade sons rike, och genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder. Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen. Kol 1:9-20

Uthålliga och tålmodiga. Evangeliet kränger mot tidens tecken: Slit och släng, delade och splittrade hågar, lekbollar i rastlös väntan på något skojigare, underhållas, kort sikt... Jo, tron är inte naturlig, inte enkel, inte billig. Den utmanar oss på alla de områden som ivrigt bevakas av vår bekvämlighet, eller av rädsla för Den Andre.

Under de senaste åtta åren av mitt liv har jag konsumerat mina egna kriser, och gjort mig upptagen av dem. Jag kan inte lova att det är slut med det. Under den tiden har jag nog dock lärt mig mer, om mig själv och andra, än under de 52 åren dessförinnan. Mod, tålamod och uthållighet finns i kärnan av min slutsats för en manual för livet.

A. Gå dit.
Våga in i andras kris. Vi tror att orsaken till att vi (kanske) ryggar tillbaka är att vi inte vet vad vi kan göra. (Med alla variationer: Jag ska inte störa. Inte mitt bord. Det finns andra som är närmare. Etc.) Men jag är övertygad om att det främsta skälet ligger i vår egen rädsla; vår egen dödsångest hindrar oss från att möta den sörjande; vår egen sjukdom, inbillad åkomma eller reell, driver oss på flykten; vår konflikträdsla hindrar oss från att stiga in på tummelplatsen:

– Ingen väntar sig av dig att du kan lösa problemet (döden, sjukdomen, ensamheten, krisen)
– Det finns inga magiska ord som lindrar flykten eller fruktan
– Ingen väntar sig att du ska ta över lidandet

Ring på. Gå in. Skräms inte av att bli avvisad. Kom en gång till. En gång till. Lyssna. Säg som min gamla favoritänka: ”Jag skulle vilja säga några ord till tröst, men jag har inga”. Stanna. Kom igen. Igen. Igen.

B. Var där
Ett glas vatten. En städad toalett. En lunch. En timmes tystnad. Det är redskap för närvaron. Tål lidandet. Uthärda gråten. Stanna i tystnaden. Låt frågorna hagla (bygg inte ut dem, svara inte på dem, ifrågasätt inte frågorna). Försök inte lansera Meningen. Var bedjande, men kanske ska du inte be. Var med GUD, men låt GUD presentera sig själv. Stanna. Kom igen. Igen. Igen.

– Säg inte: Hör av dig. Krisen ringer sällan. Ring själv. Kom, om du kan. Kom igen. Igen. Igen.

C. Håll ut
Krisens faser drar ut på tiden. Vännerna glesnar. De flesta kriser blir dock till slut bärbara. Men de tar längre tid än vi uthärdar.

Som bredvidstående har vi mer bråttom än den lidande att nå ett bokslut. Vi sjunger gärna med i förnekelsekörens hetsiga refräng. Tål att se den lidande lida. Puscha inte snabba summeringar. Själva kampen, med alla tårar och vredesutbrott, bidrar till läkningen, som tar tid. Stanna. Lyssna för tjugofemte gången. Igen. Igen.

Ge dig chans att bearbeta också din egen ångest. Men inte som en tävling i lidande. Akta dig för "goda exempel". Men reflektera själv. Lukta av dödsångesten, bekanta dig med den, betrakta den, låt den belysa dig, umgås med den.

SORG

Sorgen är inte tårar
för tårarnas skull

är inte frågor
för svarens skull

är inte dunkel
för mörkrets skull

den är inre vindlingar
till en tröst

som bearbetas
till en erfarenhet

som rustar oss
för att leva
och att dö.

#7: Håll ut
Våga steget in i en annan människas nöd. Ingen väntar sig att du kan "lösa problemet", men du kan vara på plats, delta i vandringen mot upplösningen:
– Gå dit
– Var där
– Stanna kvar

TÄNK SJÄLV

torsdag 22 maj 2014

#7: Håll ut

Inga kommentarer:

Besökare

Fnul