Tyngden av ett liv

BETRAKTAR DAGEN


Ser att den faller in i natten
kurar in sig i varma filtar
tittar in i mörkret
där skuggorna dras in
i nästan oskiljbar gråhet

när stjärnhimlen
lyfter taket av jaget
tränger tårar fram
gömda i minnen
av tid som aldrig återvänt

ser på felstegen
övertygas av eftertanken
på liv som kunde levts
så annorlunda

Ändå inte.

Stegen tas i ljuset
av den kunskap
som varje tid rymmer

vart stegen leder
kan ingen veta
steg följer på steg

en dag blir stegen stig
och kan betraktas
som en räcka händelser

över vilka ingen styrde.

Dagen faller ner i natten
slukas av mörkret.

Ändå inte.

Minnet lever baklänges
liv levs framåtriktat

mot den horisont av möjligheter
som alltid ligger två sjömil bort.

Det sköra livet
som kvällsdaggens droppe

hänger kvar
men faller.

Ändå inte.