Nattankar: BEROENDE

BEROENDE
BERO: Vara avhängig av, grunda sig på (från tyskans beruhen).


I det svenska språket har vi några ord som inte direkt avslöjar sig själva. Är nyfikenhet ett positivt eller negativt begrepp? Tycker vi om någon som är överlägsen? Är grådagern uthärdlig?

Ett sådant begrepp är nog också beroende. Det talar om osjälvständighet, ett slags beskuren frihet. Men uttrycker samtidigt relation. Ett beroende av flaskan kan vi ondgöra oss över. Är vi beroende av vår käpp är det bra att ha en käpp. Om den ersätts av en arm att hålla i har beroendet också fått ett vackert drag. Barnet är beroende av föräldrar, eller i vart fall viss omsorg. När vi blir sjuka kan tillfrisknandet bero av vården.

Kärleken är tydligt beroendeframkallande. Allt (?) som framkallar sådant beroende riskerar omvärderas över tid. Det måttliga drickandet övergår till alltmer måttlöst. Beroendet djupnar. Fäster starkare vid mig. Blir till ett tvång. Också kärleken kan till slut suga allt blod ur sin partner.

När barnet mognar minskar (flera) former av beroenden. Självständigheten ökar (men det är bra om inte penningflödet stryps).

Vi behöver vara behövda. Det är liksom beroendets andra sida. Själva vår existens, och dess egenvärde, beror av om vi, våra händer, vår tid, vårt liv är efterfrågat. Men symbiosen riskerar hela tiden glida över i parasitens roll. Vi sugs på mer blod än vad vi förmår ge, eller tror oss ha. Och allt rör sig då över en minerad yta kring den hårfina gränsen mellan frihet och ofrihet.

Det krävs ork både för att behöva och vara behövd. Samtidigt är beroendet just tecknet på att vi är människor.








.